Så framförs en bok.

Scrollar på Facebook. Eftersom jag är medlem i olika ljudboksgrupper dyker det upp nya inlägg därifrån. Så plötsligt detta inlägg, från en för mig okänd person:

Jag stirrar på kommentaren. Begrundar den.

Det är starka ord.

”Så framförs en bok”

Jag blir berörd. Såklart. Nästan tårögd.

Är det en komplimang till mig, eller till min uppläsare Gunilla Leining?

Jag kommer fram till att det har ingen betydelse: Det är en vacker, stark kommentar om MIN bok oavsett.

En stund av lycka.

Även idag.

Lämna en kommentar