Jag lärde mig mycket om skrivande när jag gick Skrivarlinjen på Skrivarakademin. Och för varje bok jag skriver lär jag mig mer.
En viktig sak jag har lärt mig är att redigeringen ALLTID tar längre tid, betydligt längre tid, än vad man tror. Och den fasen är inte något som är okej att hasta förbi, den fasen måste få ta den tid det tar!
Redigeringsfasen kan ta lika lång tid som att skriva ner själva texten, men som författare får man aldrig underskatta den delen. Aldrig.
Första boken jag skrev, Den blomstertid nu kommer, var svårast att skriva. Såklart. Av den anledningen att jag då inte visste exakt hur processen skulle gå till. Nu vet jag det. Och den vetskapen gör att redigeringen känns både roligare och lättare.
När jag skrev min första bok var jag mer osäker. Jag läste allt jag kom över, var noga med att göra allt i rätt ordning.
Nu när jag skriver gör jag inte nödvändigtvis sakerna i ”rätt” ordning, när man kan processen kan man göra saker och ting lite i den ordningen man känner för. Men det man aldrig ska göra, aldrig någonsin, är att slarva med redigeringen.
Jag lämnar inte ifrån mig ett manus förrän jag känner att det är minst lika bra som boken jag skrev innan. Det är min måttstock.
Kolla in den här texten:
Den säger ganska mycket om pendlandet upp och ner som man står inför under redigeringsfasen. Och ja, det kommer alltid en punkt när manuset börjar kännas kasst.
Första gången det hände fick jag panik och var rädd för att jag förstört hela min bok.
Numera vet jag att det är ett tecken på att redigeringen börjar bli klar.
Maria Richardsson 