Det är vad jag håller på med. En stor del av bokens scener (inte alla, bara till en viss punkt i manuset) ligger nu utspridda på mitt bord i mitt författarrum.
Ja, bilden är extremt suddig, och det är meningen. Är den för skarp syns det nämligen vad som står på post it-lapparna, och jag vill ju inte att ni ska veta hur det kommer att gå. Jag vill ju att ni ska vilja lyssna på ljudboken istället!
När äldsta sonen flyttade ut och hans gamla rum blev ledigt ville mannen ha ett gästrum och jag ville ha ett författarrum.
Det blev ett författarrum.
(Jag lovade mannen att lösa övernattningsbiten för eventuella gäster som sover över.)
I början var mannen tveksam till att jag skulle kunna fylla upp ett helt rum, att jag skulle ha nytta av det. Idag är han inte det minsta tveksam längre. Det är fantastiskt att kunna ha ett bord där post it-lapparna kan ligga framme utan att det stökar ner resten av huset.
Jag älskar det rummet.
Älskar. ❤️
Maria Richardsson 