Jag kände redan från början att Pontus inte var rätt.
Det funkade, men det var något som gjorde att den där wow-känslan uteblev.
Det var något som skavde, men jag kunde inte riktigt peka på vad det var.
Jag tror inte ens att jag insåg vad det var förrän HAN dök upp.
Simon.
Med Simon här insåg jag direkt att det var kört för Pontus. Och jag insåg också att med Simon var det där skavet borta. För det var liksom han det borde ha varit redan från början.
Vad detta handlar om?
Det här handlar om en viktig karaktär i min tredje deckare, jag har precis bytt namn på honom från Pontus till Simon. Det måste kännas rätt med namnet, men ibland hittar man inte rätt från början. Då får min karaktär ett namn att bära så länge, tills det där ögonblicket uppenbarar sig och man inser vilket namn som är det rätta.
Som idag. När Pontus fick lämna min story. Som idag. När Simon kom.
Författare på Lindskog Förlag:
"Den blomstertid nu kommer" (Pappersbok 2017)
"Och allt blir återfött" (Pappersbok 2019)
Författare på Lind & Co:
"Våroffer" (Ljudbok 2020)
"Gryningsdåd" (Ljudbok 2021) kommande
Författare på WAPI:
"Den blomstertid nu kommer" (Ljudbok, E-bok 2020)
"Och allt blir återfött" (Ljudbok, E-bok 2020)
Författare på Joelsgården Förlag:
"Våroffer" (Pappersbok, E-bok 2020)
"Gryningsdåd" (Pappersbok, E-bok 2020)
Författare på Ariton Förlag:
Medverkar i antologin "Skriv om ditt liv" (Pappersbok 2019)
Övrigt:
Skrivcoach/lektör på Marias Författartjänst
Ledare för skrivkurser på Studiefrämjandet Norra Skaraborg
Bloggar om allt som rör skrivande och författarskap
Textförfattare på My Sweetest Punch
Medlem i Sveriges Författarförbund
Medlem i Författarcentrum Väst
Medlem i Skaraborgs Författare
Visa alla inlägg av Marias Författarblogg
4 reaktioner till “Ibland vet man direkt, ibland inte.”
Så intressant, jag fick direkt känslan av att det är riktiga personer du skriver om. Fast det är en karaktär i en kommande bok. Kändes så verkligt på något sätt. Det är fascinerande hur man kan skriva ett ”enkelt” blogginlägg där det känns som riktiga personer. Intressant verkligen. Blev visst lite svamlande….
Ja, jag har exempelvis haft någon som heter Stefan i nästan varje bok jag skrivit. Fast bara i början.
I de färdiga böckerna är det endast i en bok jag har kvar namnet, och det är i ”Den blomstertid nu kommer.”
(Samma karaktär är nämnd i ”Och allt blir återfött.”)
Stefan i ”Våroffer” heter nu istället Martin och Stefan i deckare nummer 3 heter Robert. Och det är mycket bättre så.
Maria Richardsson 
Så intressant, jag fick direkt känslan av att det är riktiga personer du skriver om. Fast det är en karaktär i en kommande bok. Kändes så verkligt på något sätt. Det är fascinerande hur man kan skriva ett ”enkelt” blogginlägg där det känns som riktiga personer. Intressant verkligen. Blev visst lite svamlande….
GillaGillad av 1 person
Bra att det kändes så. Det var det jag hoppades på när jag skrev inlägget.
GillaGilla
Ja, det är intressant med namn. Man har ju vissa favoritnamn som försöker krypa in i varje historia. Och man vet inte alltid varför ens …
GillaGillad av 1 person
Ja, jag har exempelvis haft någon som heter Stefan i nästan varje bok jag skrivit. Fast bara i början.
I de färdiga böckerna är det endast i en bok jag har kvar namnet, och det är i ”Den blomstertid nu kommer.”
(Samma karaktär är nämnd i ”Och allt blir återfött.”)
Stefan i ”Våroffer” heter nu istället Martin och Stefan i deckare nummer 3 heter Robert. Och det är mycket bättre så.
GillaGillad av 1 person