Jag vet inte var jag skulle vara idag eller ens exakt vem jag skulle vara om jag inte hade skrivandet i mitt liv. Men jag är helt säker på att allt skulle vara tråkigare och mindre spännande.

Kolla in dikten som jag precis skrev:
*
Låt mig fukta
dina läppar
med min tunga
med min kropp
Jag vill komma
jag vill komma
komma in
Jag vill komma
komma djupt
komma hårt
komma mjukt
Jag vill komma
bara komma
komma in…
*
Hm.
Ja, det var jag som skrev den.
Fast det var ju ändå inte jag.
Det var Jonathan som skrev den. Det var han som sa hur texten skulle gå, det är hans dikt, jag skrev bara orden han bad mig att skriva.
Och vem är då Jonathan?
Svar: En av mina karaktärer i min andra deckare. Jag har ägnat mig åt honom idag, och han ville att just den här dikten skulle skrivas ner innan jag fick gå vidare.
Och innan ni undrar om det inte börjar bli liiiite för märkligt nu, så kan jag bekräfta att det naturligtvis fanns en anledning till att skriva dikten. Den ska vävas in i storyn!