Nu är det slutet på september, och månaden har varit väldigt intensiv för mig som författare. En annan författare som månaden säkerligen också varit intensiv för är Peter Westberg, månadens gästbloggare här på Marias Författarblogg. Jag gissar att han har fullt upp på Bokmässan i Göteborg i helgen, han är med i flera olika antologier, bland annat i ”Skriv om ditt liv” med boksläpp under fredagen där en av de andra tio författarna är jag.
Här kommer Peters text:
Först och främst: Tack för chansen att vara med som gästbloggare, Maria. Det är smått historiskt, kan tilläggas – Jag har aldrig bloggat tidigare.
Så. Vem är Peter? Jag är 32 år ung och lever samboliv i Sundbyberg. Min debutroman Europa Pandemus kom ut i våras, utgiven av Miramir Förlag.
Jag har skrivit klart ytterligare två böcker – en spökskriven biografi/samhällsskildring om funkofobi och en roman som går under genren magisk realism.
Vidare har året 2019 även medfört medverkan i flertalet novellsamlingar.
Utöver författarskapet så är jag egenföretagare sedan snart sex år och jobbar både med ventilation och, vad som är nytt för i år, events. Jag extraknäcker även som personlig assistent.
För er som känner mig, såväl ytligt som på djupet, så är det allmänt känt att jag ofta lägger upp inlägg i mitt sociala flöde. Ibland har inläggen att göra med något jag brinner för eller något jag ser som är fel i min närhet, men oftast är det humoristiskt.
Detta kan medföra att jag emellanåt syns väldigt ofta. Låt mig förklara något gällande dessa inlägg:
Oavsett ton så finns en djupare anledning än att synas. Dessa inlägg är en ventil, en del av min kreativa process, en slags slaggprodukt jag behöver få ur mitt system för att kunna fokusera på de böcker och noveller jag skriver.
Och just skrivandet har alltid funnits med mig. Redan i låg- och mellanstadiet skrevs ett stort antal noveller och vid tio års ålder påbörjades även en liten filmkarriär (mer om detta i mitt bidrag till Ariton Förlags ”Skriv om ditt liv”), och det har alltid hängt med.
Kreativitet har alltid varit en del av mitt liv, vare sig det handlat om skrivande, filmskapande eller grafisk design. Dock var det först i vuxen ålder som den kreativa ådran fick det utrymme den förtjänar.
I dagsläget skriver jag så gott som varje dag och nog kan det märkas på mitt humör om det en dag utan att jag får utlopp för det.
Det händer att jag får frågan kring min skrivprocess. Hur planerar jag mina alster, hur kommer idéerna? Det här fungerar ju oerhört olika har jag märkt och jag får ofta höra att jag är något av en ”skrivmaskin” som spottar ur mig texter. Och vet ni vad? Jag kan inte neka till det.
Noveller skriver jag aldrig längre av egen fri vilja. Låter det tråkigt? Det är det absolut inte. Jag väljer helt enkelt att fokusera på mina romaner – om det inte dyker upp tävlingar eller specifika förfrågningar. Främst den senare, människor i branschen som hör av sig och vill få igång samarbeten till olika projekt, är ett nytt och oerhört trevligt inslag i min vardag.
Och hur kommer då idéerna? De dyker upp av sig självt när jag minst anar – vid morgonkaffet, på jobbet, i simbassängen, på släktmiddagen. Ibland händer det såklart att någon i min närhet kläcker en idé jag inte kan lägga ifrån mig.
Jag bär den med mig ett tag, funderar över för- och nackdelar och låter den sakta ta form innan jag börjar skriva. Däremot har jag sällan eller aldrig lagt någon större vikt vid att i tidigt skede utveckla varje sig berättelsernas mitt eller slut, inte heller karaktärerna. De dyker upp under resans gång.
Rätt eller fel? Det funkar för mig.
Sen är jag sällan den som drabbas av okontrollerbar orddiarré och får ned 5000 ord på en dag.
Nej. Jag skriver lugnt, precis som jag är som person. Jag rättar mig själv längs vägen, som den pedant jag är, försöker allt som oftast forma meningarna så som jag vill ha dem redan i första skedet.
Vad leder detta till? Det bästa exemplet måste ändå vara ”Norra Morsjöjungfrun”, den roman vars första utkast jag skrev på två månader. Snabbt? Ja. Men ändå lugnt och metodiskt.
Redigeringsfasen blir betydligt enklare och kortare, jag känner mig ändlöst mer nöjd med mitt manus än jag hade gjort om min varit den av en maratonskrivare. I ärlighetens namn så tror jag inte att jag hade orkat med skrivandet om jag inte arbetat så lugnt som jag gör, ty redigeringsprocessen är en skärseld, ja, bitvis ett rent helvete att ta sig igenom.
Sommaren och hösten bjuder på en del boksigneringar och besök på diverse mässor samtidigt som jag kämpar på med första utkastet till Europa Pandemus: Del 2.
Vi kanske ses?
Facebook: Författare Peter Westberg
Instagram: author_westberg
Maria Richardsson 