Den blomstertid nu kommer är ingen självbiografi.
Inte Och allt blir återfött heller.
Men de innehåller självbiografiska inslag.
Båda böckerna innehåller saker som hände, fast kanske inte riktigt på det sättet. De innehåller repliker som yttrades och fastnade. De innehåller sår som aldrig läkte, sår som jag lärde mig leva med. De innehåller mina känslor, min smärta och mina tårar.
Båda böckerna är en del av mig. Jag är stolt över att ha skrivit de här böckerna, jag tycker så oerhört mycket om dem.
När jag blir intervjuad försöker jag svara på alla frågor jag får, men det finns en fråga jag aldrig kan svara på, en fråga som jag vet kommer komma men som jag inte har fått än.
Och det är vilken av böckerna som är bäst.
Den frågan finns inget svar på för mig som författare. Den frågan får ni som läsare istället ha åsikter om.
Att välja ut en av de två böckerna framför den andra skulle vara som att välja ut ett av mina två barn framför det andra. Det är ett val som inte kan göras, inte av mig. Däremot kan jag förstås jämföra böckerna, prata om styrkor och svagheter, men att välja mellan dem … det kan jag aldrig göra.
Maria Richardsson 