Igår var det dags för den första träffen på tredje omgången av min kurs ”Att skriva en bok”, en kurs jag kör via Studiefrämjandet i Skövde.
Första gången jag hade kursen var jag hypernervös.
Andra gången var jag ganska nervös.
Jag ska inte påstå att jag var lugn som en filbunke denna gången, men jag var definitivt inte lika nervös som tidigare.
Ska man vara bra som skrivarkursledare tror jag det är viktigt dels att man vågar bjuda på sig själv och att man är lyhörd för det som gruppen vill.
Och det är både kul och lärorikt! Att jag vill att det ska vara just kul och lärorikt för mina deltagare är förstås en självklarhet, men när jag skrev de orden här så menar jag för mig själv! För jag lär mig naturligtvis massor på att få en ny grupp deltagare som alla är väldigt olika som människor.
När jag hade min första grupp följde jag mitt kursmaterial väldigt noga, och förberedde exakt hur mycket jag räknade med att gå igenom varje gång.
Nu försöker jag känna av gruppen på ett helt annat sätt och därför har jag kanske istället mindre förberedelser men mer eftertanke och reflektion efter träffen.
Och detta är något jag också använder mig av efter varje författarföreläsning, intervju och bokmässa: Vad gjorde jag som var bra och vad hade jag kunnat gjort bättre?
Maria Richardsson 