Som nybliven författare kan det vara svårt att få höra att någon inte gillar boken. Särskilt om det är någon som står dig nära.
Och som vän till någon som släppt en bok kan det kännas oerhört jobbigt om man faktiskt inte gillar den där boken särskilt mycket.
Men samtidigt. Man måste vara ärlig. Att säga att boken är fantastisk om man tycker den känns tunn och intetsägande är inget bra.
Som vän vinner man på att vara ärlig, däremot kan man ju linda in det något.
Och som författare måste man kunna ta kritik. Även från vänner.
Jag var väldigt rädd för hur jag själv skulle kunna ta dålig kritik på Den blomstertid nu kommer innan den släpptes. Men jag har nog för det första haft väldig tur, för folk har i regel varit väldigt positiva, både närstående, okända människor och recensenter. Och för det andra så blir det där lättare med tiden. Och då har jag ändå hittills bara släppt en bok!
Men har ingen sagt något negativt om min bok då?
Jo, men såklart.
Jag har exempelvis en nära vän som inte klarade av att läsa färdigt.
”Jag blev så förbannad på att de har det så bedrövligt, jag klarar inte det”, sa han.
Blev jag arg eller ledsen?
Nej. Jag tyckte det var starkt att han faktiskt vågade vara så ärlig.
Är vi fortfarande vänner?
Ja, såklart! Jag väljer ju knappast mina vänner efter hur mycket de gillar boken.
(Däremot uppskattar jag mycket om de stöttar mig i mitt skrivande, precis som jag stöttar mina vänner i de livsval de gör.)
Maria Richardsson 