Det är inte bara lyckade signeringar och champagnemingel precis, det här med att vara författare.
De stunder man har av lyckade signeringar och champagnemingel är alldeles fantastiska och oerhört viktiga, men mest handlar det om hårt arbete.
Skillnaden mellan författare och författare är stor. Det finns de som tjänar massor på sitt författarskap och sina böcker, men de är få. De allra flesta författare måste ha en annan inkomstkälla för att kunna fortsätta skriva.
Samtidigt har jag förstås det där hoppet om att längre fram faktiskt kunna försörja mig på detta.
Det är viktigt att ha något att kämpa för!
Jag har inte sovit i natt. Alls.
Jag sitter här framför datorn och försöker koncentrera mig på min story, på mitt skrivande men koncentrationen är inte där.
Jag försöker tänka att Jag kan inte låta väntan på besked styra min tillvaro, det är inte på liv och död.
Men det är inte så lätt som man tror att tänka så, därför att ibland är det nästan som om det är precis så det är.
Som om det är på liv och död.
Inte som människa men som författare.
För jag vill få ut så mycket mer än två böcker. Detta är ju bara början!
Hoppet är starkare än allt. Det är det som får mig att ändå fortsätta. Det finns liksom inget val, jag VILL ju fortsätta. Och då får man finna sig i de här ständiga upp- och nedgångarna.
Alltid är det något besked man går och väntar på. Alltid.
Och alltid är det något beslut som jag, bara jag, måste ta ställning till.
För den som ger sig in i leken måste leken tåla.
***
Maria Richardsson 