Plötsligt känns allt inte lika bra längre.

Jag är på väg till slutfasen i min kriminalroman nu. Att känna det, att jag är på väg till just slutfasen är jobbigt. Samma sak hände mig med min första bok, samma sak hände mig med den andra boken och nu händer det igen.

Och vad är det som känns så jobbigt då?

Jag tror att det handlar om att jag i den här fasen börjar ifrågasätta mig själv och det jag skriver. Och det leder alltid till samma sak: Plötsligt känns manuset inte lika bra längre. Eftersom det här har hänt de andra två gångerna också, så vet jag att det är övergående.

Jag har läst att de flesta andra författare också går igenom denna fasen, fast inte nödvändigtvis när boken börjar bli färdigskriven.

Fascinerande.