Det är oerhört viktigt att ett gräl eller ett bråk känns trovärdigt.

20181106_141311

Alla par i alla förhållanden grälar. Åtminstone efter att förälskelsen har lagt sig. Men man grälar på väldigt olika sätt. Hos vissa par handlar ett gräl om att man har en diskussion där man är oense, medan det hos ett annat par handlar om att man skriker och gapar, gråter och smäller i dörrar.

Det finns par som grälar om småsaker som huruvida OLW eller Estrella gör de godaste chipsen eller om Coop eller Ica Maxi är den bästa affärskedjan att handla på.

Ordet ”småsaker” kan förstås diskuteras. Om hela tillvaron hänger på att man får äta Estrellas grillchips på lördagen så är det naturligtvis ingen småsak om ens partner envisas med att köpa OLW dillchips istället.

Det finns gräl som ter sig komiska efteråt, därför att man har bråkat om en fånig bagatell som egentligen kvittade, men det finns förhållanden där ett gräl innebär att den ena partnern misshandlar den andra, där ett gräl slutar med att polisen eller ambulansen blir tillkallad.

De böcker jag skriver, oavsett genre, handlar om relationer. Och det handlar om saker i relationer som ligger dolt, det man ser först när man skrapar på ytan och kommer närmare. Därför har jag många olika typer av gräl i mina böcker.

Och när två personer grälar i en bok är det oerhört viktigt att fundera över som författare: Hur grälar dessa två personer? Jag kan inte gräla som jag och min man  gör om de två som grälar är några helt andra. Som författare måste jag känna mina olika karaktärer så väl att jag vet precis hur de grälar. 

Jag är född 1971, jag har inte alltid varit ihop med den man jag är gift med. Jag har flera olika typer av förhållanden bakom mig, och detta är något jag använder mig av när mina karaktärer grälar. Men inte bara det. Jag använder mig också av alla mina vänners typer av grälande med sina partner, för att inte tala om sådant jag bevittnat av för mig okända människor i olika sammanhang. Jag använder mig av gräl jag sett i filmer och serier eller läst i böcker. Aldrig någonsin snor jag något rakt av, men inspireras, det gör jag. Man måste vidga sina vyer som författare, man måste komma närmare än att gissa sig till saker och ting. Ett bra första steg för att komma närmare något är att googla.

Ett gräl handlar inte alltid om ett par som har ett förhållande, det kan också handla om en förälder som grälar med sitt barn. Om jag ska skriva om något mycket svårt, en kvinna som misshandlar sitt barn, vilket är ett exempel på något jag inte själv upplevt så måste jag först fundera över vems perspektiv jag ska skriva från. Barnets perspektiv är förstås det lättaste, det känns mycket naturligare att tänka som offer än som förövare.

Att skriva från en förövares perspektiv är svårt. Men om det är det min berättelse kräver så är det det jag måste göra. Och första steget är att jag måste förstå hur kvinnan resonerar.

Hur gör jag det om jag tycker det är obegripligt att slå sitt barn? Jo, till att börja med kanske jag läser artiklar om hur en förälder som har misshandlat sitt barn resonerar. Jag måste förstå hennes sätt att tänka utifrån hennes sätt att resonera, och då måste jag först lämna mitt eget tänkande och gå in i hennes.

Det låter oerhört avancerat, och det är det också. Men det är viktigt att man kan det som författare. För att få en berättelse levande måste man gestalta, man måste känna själv för att få läsaren att känna. Och då är det en nödvändighet att man har stenkoll på det man skriver om. Och har man inte stenkoll så får man skaffa sig det. Det är en viktig del av det omfattande arbete som research innebär. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s