Gästbloggare: Jon Kahn.

jon (1).jpg

Nu är det dags för novembers gästbloggare. Han heter Jon Kahn. Han har gett ut två romaner och håller på med bok nummer tre. 

***

Jag skriver om verkliga människor i romanform. Min utgångspunkt har hittills varit människor i min egen släkt. Det finns så många fascinerande livsöden att beskriva!

Jag tror att de flesta har mer spännande figurer att skriva om än man först skulle kunna tro. Släkthistorier är ofta fulla av armod, rikedom, ståndscirkulation, barn som dör, förlovningar som bryts, män som skickas iväg i krig och kvinnor som får ta ett stort ansvar och så vidare. Att skriva om verkliga människor liknar självbiografi, att beskriva det som verkligen hände. Men historien vet vi naturligen så mycket mindre om och mindre ju längre tillbaka i tiden man kommer. Jag har som författare tagit mig friheten att fylla i luckor. Inte mer än jag måste men historien måste få liv.

Historia, sådan som man läste i skolan, handlar alltför mycket om kungar, årtal och hur krigen gick till.  Och den handlar mest om män.

Det är ganska ointressant. Historien får liv först när man förstår hur människorna hade det, de vanliga och ovanliga. Jag vill skildra människorna som de kan ha varit och kan ha haft det. Det sannolika. Och ändå måste det kännas magiskt och dramatiskt. För att få fram det måste man välja perspektiv och utgångspunkter. Historien i sin klassiska form måste finnas med som ett rutnät i bakgrunden för att läsaren själv ska kunna skapa sig en bild av tiden, förutom de tidsmarkörer i form av kläder, mat, arkitektur, färdmedel och allt annat som finns i texten.

Mina böcker handlar om Stockholm i världen. Stockholm har alltid haft ett utbyte med övriga världen av varor, av impulser och av människor. Böckerna handlar om människor för vilka Stockholm varit deras hembygd oavsett varifrån i världen de har kommit. Hade vi inte haft detta utbyte hade vi varit fattigare på många sätt.

Jag skriver inte bara för att få andra att läsa och beröras utan för att upptäcka och undersöka sådant som jag bara har ett hum om. Jag har därför suttit mycket och länge på olika arkiv, det kan låta trist men det är så mycket fascinerande man hittar. Jag har besökt miljöerna jag beskriver.

För ett par dagar sedan var jag i Lübeck för att fundera på hur det var där på 1500-talet, se bortom internet, McDonalds och elektriskt ljus och tänka efter hur det kan ha låtit, smakat, sett ut, luktat och känts då. Detta som ett exempel på hur jag arbetar. Jag försöker ta reda på så mycket som möjligt och inte fuska med detaljerna i onödan. Men ibland får man välja det mest sannolika av olika möjliga detaljer.

Jag har gått många skrivkurser för att komma dit jag är nu.

”Man ska själv beröras av sin text” var ett klokt ord jag fick med mig. När man läst sitt manus massor av gånger och fortfarande berörs som jag gör på ett ställe i ”Simons längtan” känns det bra, fast det är gråt det handlar om. Ett annat klokt ord var att en bra författare ska ha bra sittfläsk. Det tar tid att skriva en bok.

Jag får ofta inspiration vid de mest oväntade tillfällen och då gäller det att skriva ned det snabbt i telefonen eller någon annanstans. Jag är också snabb att skriva men det krävs många, tidskrävande redigeringar tills man är klar. Och så en sak till. Det är klokt att använda en bra lektör. Man måste tro på det man gör men inte vara rädd att ta råd från andra.

***

Jag har förut bland annat arbetat på miljödepartementet och varit politiker och började skriva i hög ålder. Jag har skrivit två romaner, varav en är översatt till engelska, och nu arbetar jag med bok nummer tre. Jag har också deltagit i novellsamlingar och en poesisamling.

 

”Simons längtan” kom 2016 och handlar om en man som föddes på den svenska kolonin Saint Barthelemy i Västindien 1797 och som längtade till Stockholm. Dit kom han när föräldrarna dött och det gick bra för honom, han blev en framgångsrik guld- och silversmed, men ändå tar livet tvärt slut redan 1831.

Om ”Simons längtan” skrev Bibliotekstjänst: ”Miljöskildringarna är formidabelt doftrika liksom levande, psykologiska personporträtt av främst Simon.”

Kahn,Jon-SimonsLängtanOmslagsbild

Min första roman kom fem år tidigare och handlar om kärlek efter andra världskriget och heter ”En osannolik kärlekshistoria”. En judisk svensk man med tyskt ursprung gifter sig snabbt med en svensk kvinna. Boken handlar om hur han får veta att hans svärfar var en svensk nazist och hur han berättar för sin fru om känslorna inför det oerhörda som hände i Tyskland och som drabbat hans släktingar även om de flesta kom ut.

Om ”En osannolik kärlekshistoria skrev Bibliotekstjänst (BTJ): ”En gripande och mycket mänsklig roman värd en bred läsekrets.” 

en osannolik kärlekshistoria

Min hemsida hittar du här:

http://www.kahn.in/

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s