Sommartankar.

Idag är det midsommarafton.

Jag har två veckor kvar att jobba … sedan går jag på min semester! Jag längtar. Jag längtar verkligen. Av två anledningar.

För det första längtar jag efter att vara ledig och kunna umgås med min familj och mina vänner, och för det andra så längtar jag efter att skriva på mitt nya projekt.

Mitt mål är att min uppföljare ska vara klar för att skicka till förlag då. Ingen mer redigering. Ingen mer research. Det är ett fint mål. Ett mål att längta till.

20170915_105913Bild från semestern 2017, med datorn vid poolen på Rhodos.

För ett år sedan upplevde jag en annorlunda sommar. Minst sagt. Vi skulle åka till Danmark, till Legoland. Allt var bokat. Och precis innan meddelade förlaget att NU är det dags för korrekturläsning! Jag hade en deadline att jobba efter och den var minst sagt tight, men det var bara att köra på.

Jag satt i bak i bilen med min bärbara dator samt block och penna och jobbade. Preparerad med åksjuketablett naturligtvis eftersom jag annars inte kan läsa i bilen. På hotellet skrev jag på alla stunder som fanns. Bästa stunden var förstås på natten, eftersom de andra då sov.  Det var som sagt en annorlunda sommar. En annorlunda semester. Men det var häftigt!

Jag förstår att många av er tänker ”Men herregud, varför behövde du jobba så mycket med korrekturen? Var det inte det du gjorde när du redigerade?”

I ärlighetens namn tänkte jag också så. Att korrekturläsningen kan väl inte vara särskilt omfattande eftersom jag redan haft boken hos lektör och eftersom jag redan gått igenom den ordentligt.

Well, låt oss konstatera att jag hade fel.

Väldigt fel.

Korrekturläsningen är också en del av redigeringen, men en helt annan del av redigeringen. Nu vet jag ungefär vad skillnaden är, hur mycket jag bör göra själv innan. Jag vet att förlaget kommer att gå in och peta i alla småord, att de vill ändra plats på ord, att de vill stryka en hel del.

Jag fick nog någon form av chock förra gången när jag stod inför korrekturläsningen och kände  ”Varför vill de ge ut boken om de vill ändra på allt?”

Det var jobbigt att höra ”Detta tillför ingenting” och ”Lindas reaktion är överdriven” och ”Varför ska läsaren engagera sig i Annas ältande i det här stycket?” Men jag lyckades bita ihop, och det är jag glad för!

Jag var rädd för att boken inte längre skulle kännas som min när jag var klar, men så var det inte alls. Det var fortfarande MITT språk, och mitt uttryckssätt, bara mer tydligt och med bättre flöde.

Och det blev många telefonsamtal mellan mig och förlagschefen under denna tiden. Därför att MIN skapelse var nu också förlagets. Och de hade rätt att ha åsikter om allt … vilket de också hade.

Jag ändrade på det som kändes okej att ändra på, men det  jag inte kunde tänka mig att ändra på gjorde jag inte. Vi hade väldigt många diskussioner om mina karaktärers agerande. Att sitta på telefon och diskutera mina karaktärer som om de fanns på riktigt, att argumentera för VARFÖR Sussi tar vissa beslut, VARFÖR Sofi inte beter sig som förväntat. Det är ett jättehäftigt minne … och jag ser fram emot samma förfarande i min uppföljare.

Var sak har sin tid, och jag är inte där än. Men det kommer!

Trevlig midsommar på er!

2 reaktioner på ”Sommartankar.

  1. Känner igen mig! Jag har faktiskt inga problem med att stryka, ändra och skriva till. Jag litade på min lektör vid arbetet med förra boken och kände mig lugn. Men det tog emot i början att ta bort hela kapitel! Min text! Ta bort?! 😀 Men det gick och visst blev det bättre. Glad sommar!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s