Att bli inspirerad av sina karaktärer …

Nu ska ni få höra något väldigt fascinerande. Jag har börjat springa! Och, ja, detta är i sig väldigt fascinerande för jag har ALDRIG sprungit i hela mitt liv förut. Inte ens när jag gick i skolan så sprang jag rundan på  2 km en enda gång. Visst, jag sprang väl 500 meter men sedan gick jag resten. I protest … Jag var nämligen precis som Linda när det gällde idrott, eller rättare sagt Linda är som jag var på idrottslektionerna. Ni som har läst boken vet vad jag menar.

Men nu är det inte det faktum att jag börjat springa som är det mest fascinerande. Det mest fascinerande är att oavsett alla knep som jag och andra har tagit till för att få mig att idrotta så har inget funkat. Jag har gett upp innan jag börjat. Men nu, när jag håller på med uppföljaren till ”Den blomstertid nu kommer” så är det en av karaktärerna där (nej, det är inte Linda) som börjar tvinga sig själv att löpträna och märker att hon faktiskt mår bättre av det. Och då kommer jag på mig själv att tänka ”Kan hon så kan jag” och så plötsligt så funkar det som jag försökt motivera mig till under alla år utan att lyckas. När jag sa detta till min man så tittade han konstigt på mig och sa ”Du inser att dina karaktärer inte finns på riktigt va?” Haha … Såklart de gör! 😉 För mig gör de ju det i alla fall …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s