Funderingar kring en logotyp


Idag funderar jag över det här med logotyp.

Jag skulle behöva nya visitkort, det är nämligen kraftig åtgång på de jag har, vilket är väldigt roligt.

Den här sidan heter ju Marias Författarblogg, och jag gillar namnet, men den har ju med tiden växt till att vara så mycket mer än bara en blogg, det är ju mer av en författarhemsida där bloggen bara är en del av sidan.

Och en del av hemsidan är min firma Marias Författartjänst där jag erbjuder olika typer av författartjänster. Det namnet är bra eftersom det tydligt visar exakt vad det är, nämligen just författartjänster.

Men helst skulle jag nog vilja hitta en logotyp som både kunde vara namn på hela författarhemsidan, men också författartjänsterna jag erbjuder. Det skulle bli väldigt fina visitkort om man hade en sådan logotyp. Och man kunde använda samma logotyp på allt från fakturor och mail till reklamtryck på ryggsäckar, kaffemuggar och bokmärken. Och som sagt visitkort.

Jag har en tanke på vad jag skulle kunna ha för logotyp, jag måste bara komma fram till om den är bra nog. För det måste vara ett namn som funkar för både författarhemsidan och författartjänsterna, och som dessutom på något sätt kopplar till mig och mitt skrivande.

Det måste vara ett namn som är bättre än Marias Författarblogg och Marias Författartjänst, är det inte det så är det ju bättre att fixa en logytyp till Marias Författartjänst istället.

Här tar jag jättegärna emot era åsikter och förslag.

Hur hade ni resonerat om ni var i min situation?

Vad händer med Sofi?

Inte för att jag vill avslöja vad som händer i Den blomstertid nu kommer, men många som läst den har varit frustrerade över att inte få veta hur det går för Sofi.

Till hösten får du svaret, för då släpps äntligen Och allt blir återfött.

Jag ser fram emot att lägga ut bilder på bokomslaget till just den boken … och det kommer jag att göra så fort det är klart. Ja, jag vet hur bokomslaget kommer att se ut, i alla fall nästan.

Jag har väldigt fullt upp just nu!

Foto: Petronella Simonsbacka

Det har börjat hända en hel del saker runtomkring mig nu, saker som har med mitt skrivande att göra. Som jag tidigare berättat så kommer Och allt blir återfött ut till hösten. Det är uppföljaren till Den blomstertid nu kommer, och just nu är det förhandling kring bokomslag och baksidestext samt diskussion om texten. Ska något ändras i manuset, och i så fall vad?

Men det är också andra saker på gång, saker som fortfarande är lite hemliga och därför kan jag i nuläget inte berätta mer än så … men det är något jag jobbar med ganska intensivt just nu, något som känns oerhört spännande. (Så fort jag får gå ut med det så får ni förstås info här på bloggen!)

Min Skrivarkurs Att skriva en bok på Studiefrämjandet här i Skövde är i full gång, och det känns väldigt bra! Och till hösten planeras fortsättningskurs.

Ytterligare en rolig sak är att jag just nu får fler och fler bokningar i min firma Marias Författartjänst, och det är ju superkul!

I ärlighetens namn är det väldigt fullt upp just nu …

Att vara gift med en författare = Att vara beredd på att utsättas för en hel del tester


Research är en viktig del av processen, av helheten, när man skapar en bok. Det har inneburit betydligt mer research med min deckare än med mina tidigare böcker. Och det tar liksom aldrig slut, hur mycket man än försöker kolla upp så finns det alltid detaljer som ändå känns oklara.

I morse frågade jag min man om han kunde hjälpa mig med en research-koll.

”Vadå?” sa han.

”Jag skulle behöva tejpa din mun med olika sorters tejp och kolla hur pass hårt de olika sorterna sitter”, svarade jag.

Han tittade upp från mobilen. (Min man gillar att ta det lugnt och sitta och sega med mobilen och en kopp kaffe på lördagmorgnarna.)

”Okej”, sa han.

Jag hämtade min tejp och utförde mina tester. Jag fick svar på frågeställningen jag hade, men mannen blev arg.

Han tyckte tydligen att jag var lite överdrivet hårdhänt, trots att jag förklarade att det var det som var lite av meningen med testet.

Men nu är researchkollen klar, och mannen fick vara ifred från researchen efter detta!

Ytterligare en vanlig lördag i ett författarhem …

Igår hade jag en föreläsning om mitt författarskap i Skultorp!

Igår var en smått fantastisk dag!

Inte nog med att jag fick en recension med högsta betyg på min bok Den blomstertid nu kommer, jag hade också förmånen att vara inbjuden till att få hålla en föreläsning om mitt författarskap på Johannas hörna i Skultorp. (Jag har aldrig varit där förut men det var ett jättemysigt café med smarriga räkmackor!)

Som alltid när jag ska prata inför andra människor är jag oerhört nervös innan, men när jag väl har börjat prata är det nog nästan svårt att få stopp på mig! För som författare är det ju förstås fantastiskt att få prata om hur jag lyckades bli utgiven, hur jag jobbar med karaktärer och vad jag har på gång framöver.

Innan föreläsningen tänkte jag ”Herregud, vad ska jag prata om?”

Efter föreläsningen kändes det snarare som om jag hade kunnat hålla igång hela natten!

En annan rolig sak var ju förstås att jag fick sålt flera böcker!

En del av er som läser detta har förmodligen ingen aning om var Skultorp ligger, och många undrar förstås vad jag gjorde just där.

Skultorp är en tätort i Skövde kommun ca 5 km söder om Skövde, och det är där jag är uppväxt! Jag bodde där hela min barndom och flyttade därifrån i samband med att jag flyttade hemifrån när jag var 17.

Jag har inte varit där på hur många år som helst, men när jag var där igår fick jag mersmak. Jag åker säkert dit någon gång framöver och kollar in ställena jag bott på där och går en promenad genom samhället och tänker tillbaka på hur det var.

Fotot är taget av Johanna Carlsson på Johannas hörna.

Ny recension av Den blomstertid nu kommer!

Igår fick jag en ny recension på Den blomstertid nu kommer, upplagd på Instagram och Facebook. Det är alltid lika roligt och häftigt med nya recensioner … speciellt förstås om de ser ut som denna:

ewalottananfeldt_

Det är 80-tal och i centrum står fyra tonårstjejer som var och en kämpar med att få ordning på sitt liv. Om att försöka hitta sig själv i en värld där vuxna lyser med sin frånvaro . 📕📚 Den griper tag i en och sträckläsning deluxe😀 Läs den😀 @richardssonmarie#lindskogförlag#denblomstertidnukommer Det bästa är de kommer fortsättning. 👍👍👍👍👍av 5 möjliga. 😀 Så jäkla bra.

***

Tack för den fina recensionen Ewa-Lotta!

Gästbloggare: Joakim Persson

Eftersom det redan är slutet på april är det nu dags för månadens gästbloggare. Han heter Joakim Persson och är bibliotekarie. Han är också nybliven författare och debuten heter ”Dödens fyra hjul” och är en ljudbok. Här kommer Joakims text:

Att skriva är som att träna inför ett maraton

För några år sedan läste jag boken Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami. Boken är en slags självbiografi där han berättar om hur hans löpträning format honom som människa och författare. Löpningen är för honom ett verktyg i skrivandet. Murakami springer ett maratonlopp om året och ca en mil varje dag. Boken blev en ögonöppnare för mig. Jag har alltid gillat att träna och löpning ligger mig varmt om hjärtat. När Murakami likställer löpträningen med skrivande så gör han bland annat följande jämförelser:

När du tränar inför ett lopp, exempelvis ett maraton, så måste du planera detta. Det krävs månader av träning innan du springer loppet. Precis så är det med skrivande. Målet är att skriva färdigt en bok och du måste avsätta månader av träning (skrivtid) för detta innan du når mållinjen. Med andra ord: det är en lång process innan produkten.

    Det har tagit mig många år att inse detta, och att stå ut med ”tiden” det tar. Hur ofta tänker du: ”Okej, nu ska jag sitta och skriva i tio-tolv månader och sedan hoppas jag att ett förlag vill läsa det och ge ut det”.  I dagens samhälle vill de flesta ”tänka snabbt och göra färdigt fort”. Även jag. Och att vänta på ett besked från ett förlag kan dröja två till tolv månader!

Inte nog med att du ska springa ett maraton, du måste också ha ett träningsupplägg med vissa delmål innan du ens kan klara av att springa hela distansen på 42 km. En löpare lägger upp en plan: hur många gånger i veckan ska jag springa? Hur långt? Ett längre distanspass i veckan och kanske två kortare intervallpass? Vad är rimligt? Och hur ser jag på kost, sömn och annat som kan vara viktigt att ha med? Behöver jag komplettera med styrkeövningar? Precis så är det med skrivandet. Det krävs delmål i skrivandet innan boken är klar. Och för detta krävs mycket energi och envishet, men lika mycket kunskap bakom det du gör. Hur får du kunskap? En del går skrivarkurser. Alla författare betonar läsningen som en viktig faktor.

    Det vill jag också lyfta fram. Att läsa mycket gör att du får många berättelser, både bra och dåliga exempel. Mitt skrivande har tagit fart de sista tre-fyra åren. Den största anledningen är att jag bytte jobb från lärare till bibliotekarie och förväntades då att sätta mig in i samt tipsa om ungdomslitteratur varje dag. Så läs, läs, läs!

Det sista jag vill tillägga, som jag tror att Murakami inte pratar om i sin bok är detta: en bok skrivs inte av en person – det är ett lagarbete! Jag har låtit sex personer läsa mitt manus, en av dessa har dessutom läst utkast ett och två! Utan kunniga människor hade mitt manus aldrig blivit så bra som det blev. För att göra en jämförelse till löpningen så krävs det människor som tränar med dig, som stöttar dig i stort och smått, som hjälper dig bli bättre och som slutligen hejar dig hela vägen fram till mål.

Jag heter Joakim Persson och den 8 april i år kom min ljudbok ”Dödens fyra hjul” ut på Storytel och Nextory. Kadabra heter förlaget som trodde på mig, tack till er!

Det är en dröm som har blivit sann, men vägen dit har varit … lång. Kanske över 42km.

Denna historia handlar om Elsa och Nour. Två helt olika tjejer som en sen kväll runt midnatt blir vittne till något oförklarligt. Plötsligt tänds två starka strålkastare ute på ön där ingen bor. Ett motorljud hörs. Är det en bil där ute? Och varför såg de inte den bilen tidigare när de åkte skridskor runt ön?

Varken Elsa eller Nour kan släppa upplevelsen eller rädslan för vad de såg den där natten. En tid senare hittar de en bok som berättar en sägen om en mördarbil som väljer ut sina offer. Är det samma bil som de hört och sett?

Vilka är i sådana fall i fara?

Här kan du gå in och provlyssna på boken på Storytel: https://www.storytel.com/se/sv/books/785035-Dödens-fyra-hjul

Vad kom först, låtskrivandet eller författandet?


Frågan ovan ställde Petronella Simonsbacka till mig när hon intervjuade mig på sin blogg. Det är alltid roligt när man får lite annorlunda frågor.

Här kommer mitt svar:

”Ärligt talat, jag har skrivit så länge jag kan minnas, både berättelser OCH låttexter. Jag kommer ihåg att min mormor spelade skillingtryck för mig med Margareta Kjellberg (Drinkarflickans död och andra sånger, en LP från 1973) när jag var liten, kanske sex år gammal, och det berörde mig något oerhört. Det var ju fruktansvärda texter, som oftast gick ut på att mamman dog, pappan söp bort allt istället för att ge barnen mat och till slut dog barnen också.

Men de där texterna gjorde något med mig, de fastnade i mig och lämnade mig inte. De har funnits kvar i mig sedan dess, och det var också då jag började skriva mina första egna texter.

Och när jag nu reflekterar över detta så inser jag att de här skillingtrycken säkert har påverkat mig även när jag skriver mina böcker.”

***

(Foto: Petronella Simonsbacka)

Den som vill läsa hela intervjun hittar den här: https://petronellasforfattarliv.wordpress.com/2019/03/02/fem-fragor-till-maria-richardsson-som-skriver-bade-bocker-och-rock-n-roll/