Blogg

Jag går igång på komplicerade känslor.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är forfattarportratt-e1625208188441.jpg

Texten ovanför finns med i min författarpresentation i boken Gryningsdåd (pappersboken, Joelsgården Förlag.)

Jag går igång på komplicerade känslor.

Allt är inte är svart eller vitt.

Jag fastnar för det som skaver inuti när det ser bra ut utanpå.

Under ytan

skäms jag för mig själv

under ytan

bränner bilden mig

Under ytan

är vi alla små

under ytan

kan en god själ förgås.

Texten ovanför är utdrag från Uno Svenningssons låt Under ytan.

*

Det som händer under ytan hos människor intresserar mig, fascinerar mig.

Det är det jag vill skriva om.

Här en bild på mig och min andra bok Och allt blir återfött.

Full av komplicerade känslor. Boken alltså. 😉

Månadens gästbloggare: Peter Gissy

Foto: Boel Ferm

Idag är det den sista juni, och det är dags för månadens gästbloggare. Han heter Peter Gissy och är aktuell med boken ”En avgörande ledtråd”, som han beskriver som en tuff deckare i Göteborgsmiljö. Han har skrivit 50 (!) böcker och är också en av de mest utlånade författarna på biblioteken.

Vill du veta mer om ”En avgörande ledtråd” eller Peter Gissys skrivprocess?

Här kommer Peters text:

DECKARE FRÅN GÖTEBORG: FYNDET AV EN DÖD KVINNA ÄNDRAR HENNES LIV…

Mitt namn är Peter Gissy och jag är aktuell med en tuff deckare i Göteborgsmiljö – den här gången med en kvinnlig huvudperson. Boken heter ”En avgörande ledtråd” och jag har två stora fokus med den: dels vill jag visa hur rättspsykologi används i polisarbetet idag, dels vill jag belysa det hängivna arbete som utförs på jourhem runt om landet.

Ramberättelsen är inte speciellt komplicerad. Michelle Mohlin är i grunden polis men har bytt inriktning efter en uppslitande skilsmässa. Som nyutbildad rättspykolog håller livet på att ordna upp sig – delvis via hennes engagemang i ett närliggande jourhem för misshandlade kvinnor. Men fyndet av en död, naken, kvinna i ett skogsområde i Gråbo förändrar allt. En tillfällig gränsöverskridande polisgrupp formeras i vilken hon blir ombedd (motvilligt) att delta, och här ges hon möjlighet att testa några rätt udda metoder för att ringa in och locka fram mördaren. Michelle drar slutsatser om mördaren utifrån mordet, mordoffret och mordplatsen – så som ju också sker i dagens polisarbete. Den gärningsmannaprofil som hon tar fram inkluderar karaktärsdrag som hon väljer att försöka använda sig av.

ALLT I GÖTEBORG

De geografiska miljöerna – allt utspelas i Göteborg med omnejd – växlar flitigt i boken och mycket av dialoger/monologer sker medan Michele är på väg på olika uppdrag.

I slutändan åker förstås mördaren dit – det visar sig att det är två gärningsmän i farten, alltså två intriger som jag valt att smälta ihop – och de ”goda krafterna” segrar. Jag har försökt bemöda mig om att ”the bad guys” ska få en förklaring till varför de agerar så knäppt som de gör.

Utöver miljöskiftena har jag försökt utveckla karaktärerna under skrivandets gång, jag har jobbat mot att överraska läsaren hela tiden (det hör ju speciellt deckargenren till). Till den ändan har jag gått in och ut ur olika huvuden och bytt tempus flitigare än i tidigare deckare av min hand. Det låter experimentellt och jobbigt och ja, det har varit snirkligt och svettigt… men också alldeles oerhört utmanande och fantastiskt. Jag hoppas läsaren tycker det är en spännande ”resa” jag bjuder på.

FYRA ÅRS SKRIVANDE

Boken är (tyvärr) tjock (över 600 sidor) och har tagit över fyra år att skriva och tvingat mig att läsa in mig på olika ämnen, allt för att kunna skriva trovärdigt. Jo, just trovärdighet är ju som bekant ett nyckelord när man skriver: om inte läsaren ”köper” karaktärerna eller miljöerna eller handlingen så är man rätt snart ”rökt” och risken är stor att hen slänger boken i väggen (bildligt) och aldrig når det spännande slutkapitel som man jobbat så mycket med. Att boken blev så tjock var aldrig planerat: den ena händelsen har lett till den andra och det har känts naturligt att skriva på. Tjockleken är jag rädd kan skrämma bort läsarna – jag håller tummarna för att så inte blir fallet. 

FEMTIO BÖCKER

Efter mer än tjugofem år som författare (och totalt femtio böcker i olika genrer, ja, det är galet många) är det fortfarande lika bubbligt spännande att nå ut med en bok så här. Frågorna är desamma som när jag debuterade med min första kriminalroman 1996: Hur ska boken tas emot? Gjorde jag rätt som tog upp de här frågorna? Tycker läsarna att det är lika spännande som jag? Som författare kan man ju bara försöka lita på sin inre kompass medan man tar sig fram mot slutkapitlet: känns det skapligt i magen så hoppas man att det antagligen är något som ”funkar”.

HUR GÖR JAG?

Jag har bakom mig en salig blandning böcker i alla möjliga genrer. Mest deckare – för vuxna och barn. Några alster är bättre än andra (om jag ska vara ärlig). Den vanligaste frågan som jag som författare får är: Hur fasen gör du? Det är förstås mängden alla tänker på. Tja, jag har inget superbra svar på den frågan men en sak är klar: jag skulle aldrig ha klarat att skriva så mycket utan en ”fungerande” skrivprocess. Alltså en vettig arbetsmetod. Det är några väsentliga punkter som jag funnit måste till för att man ska nå fram till slutkapitlet. Och som (ur)gammal kursledare (Skrivakademin i Göteborg, Ordfront, ABF, bl a) kan jag inte låta bli att ta upp dem här, möjligen kan de fungera som stöd för hugade skribenter. Kom ihåg att det här är mina personliga synpunkter.

NÅGRA BRA TIPS

Som alla vet som läser den här bloggen måste man ta ställning till en hel massa innan man kommer igång med själva skrivandet. Intrig, karaktärer och miljöer såväl som rent skrivtekniska detaljer: vilket tempus ska man använda, mig eller mej i dialogen, jag-form eller inte? etc.

När man väl är där ska själva skrivarbetet påbörjas. Det låter enkelt, men är det inte. Vad krävs? Jo, i grunden, och viktigast av allt, måste man verkligen tycka det är kul att vända och vrida på ord och meningar (trots att det värker i rygg och nacke) – kalla det skrivglädje om du vill (ett bättre ord är kanske skrivvånda).

Så måste man vara systematisk, alltså hitta någon regelbundenhet i skrivandet. För min del brukar jag skriva på förmiddagarna (och helst varje dag för att inte komma ur historien) och ägna eftermiddagarna åt att fundera över vad jag ska skriva nästa dag.

SKRIV FRAMÅT

Man måste också hela tiden (nåja) tvinga sig att skriva ”framåt”, dvs när man är klar med ett skrivpass så ska man inte gå tillbaka i texten och börja rätta eller ändra om, nej, du kastar dig rakt över nästa kapitel. Risken är annars att man sitter och hackar på samma fläck – när du innerst inne vet att du ju (när du väl når slutkapitlet) ändå kommer att gå tillbaka och redigera hela texten från början. Då kommer du att ändra på mycket igen.

Allra sist måste man – håll i dig nu! – tvinga sig att faktiskt ha ett mått av dåligt omdöme. Jo, du läste rätt. Sitt inte och öda jättemycket kraft på detaljer under skrivprocessen – släpp det bara och låt orden rinna ur dig. Säg till dig själv att ”det får duga så” och skriv vidare, skriv framåt.

Kom ihåg att du inte skriver ett färdigt manus i första vändan (inte såvida du är ett geni, och det är mycket få av oss) – nej, du skriver ett utkast som du kommer att peta runt i åtskilliga gånger. Tänk så mycket enklare det blir när du nått det sista kapitlet och ”ser” helheten framför dig! Alla vet att det ju är så mycket enklare att ändra i en given text än att skriva nytt på ett blankt papper.

Sådär, nu var det sagt. Förlåt om jag låter som en gammal knarrig magister.

KURIOSA OM MIG

Vill du läsa mer om mig och mina böcker så har jag en hemsida: www.petergissy.se. Där finns också recensioner och litet annat.

Kuriosa om mig: Skåning (från Landskrona) som bor i centrala Göteborg sedan många år, jag har fyra barn och sex barnbarn. Aktuell med deckaren ”En avgörande ledtråd” som jag delvis har skrivit i Palma de Mallorca där jag och min fru tillbringade någon månad varje sommar innan pandemin. Jag är aktuell också med en deckarnovellsamling: ”Mord till kaffet” – fem kusliga kriminalhistorier”. Böckerna är inlästa på Storytel. Jag är 74 år ung.

Det är viktigt att våga utmana sig själv hela tiden.

Många är väldigt rädda för att låta andra läsa det man skriver innan man har skrivit klart.

Det är sunt tycker jag!

Jag vill oftast inte heller ta del av andras tyckande förrän första utkastet är färdigt.

Men om tanken är att boken ska bli utgiven måste man någon gång besluta sig för att våga lämna ut sin text.

Tro mig när jag säger att jag vet att det är skrämmande!

Att boka in ett professionellt lektörsutlåtande på den första bok man skriver är en viktig del i processen tycker jag. För när man försöker få den första boken utgiven gör man ju allt för första gången, och dina vänners utlåtande som testläsare är säkert bra för din självkänsla, men hur kan du vara säker på att de är 100% ärliga i sina omdömen och inte bara vill vara snälla?

Idag dök det upp ett intressant Facebookminne igen i mitt Facebookflöde, kolla in:

6 år sedan idag.

Det har hänt så mycket sedan dess. Idag jobbar jag själv som lektör, den tanken fanns naturligtvis inte då. Inte heller hade jag en aning om att det skulle dröja ytterligare två år efter lektörens utlåtande innan boken väl blev utgiven. Eller att jag skulle sitta drygt tre år efter första utgivningen med ytterligare tre utgivna böcker. Men hur som helst har jag aldrig ångrat att jag skickade mitt manus till lektören den där gången.

Inte en enda gång.

Foto: Petronella Simonsbacka

Så här effektiviserar du din skrivtid.

I gårdagens inlägg skrev jag att den som vill skriva en bok själv behöver ta ansvar för att hitta sin skrivtid. Man får ta de tillfällen som bjuds, och när jag skrev min debutbok gick jag upp en timme tidigare på morgonen för att få en timmes skrivtid per dag.

Här kommer dagens tips om hur man skapar mer skrivtid:

Eftersom jag var själv på min arbetsplats större delen av dagen använde jag den tiden till att fundera ut scener och intriger i boken. Har man bara simultankapacitet så man får jobbet på arbetsplatsen gjort samtidigt så funkar detta jättebra. Det gjorde att tiden jag hade hemma till skrivande blev mer effektiv eftersom jag när jag satte mig vid datorn redan hade funderat en hel del kring hur jag skulle skriva nästa scen.

Hur får man tiden till att skriva när tiden inte finns?

Många som drömmer om att skriva en bok säger att de ska ta tag i den saken längre fram, när de får tid till det. Det kan ju fungera om det är så att man vet med sig att man kommer befinna sig i en situation längre fram som gör att man får mer tid över, men att bara gå och vänta på att det helt plötsligt ska dyka upp en massa extratid känns mer som att det bara är något man säger.

Hur viktigt är det för dig att skriva den där boken?

Om det bara är en kul grej bland alla andra saker som du vill testa på så kan du förstås fortsätta avvakta. Men om du drömmer om det dag som natt, om tanken på att få tid över till att skriva den där boken hänger över dig ständigt kan det vara läge att ta tag i saken. Det är nämligen just du som måste göra det.

Hur gör man då det?

Jo, man ser till att skapa tid!

Hur man ser till att skapa tid har jag skrivit om här på bloggen ganska många gånger tidigare, och kommer förmodligen skriva om det många fler gånger.

Det går nämligen att göra det, det handlar om att se sina möjligheter i den situationen just du befinner dig i.

Eftersom jag vet att detta är ett viktigt ämne för många av bloggens läsare ska jag skriva en del om det framöver. Igen.

Jag jobbade i ett skolkök innan jag blev författare, och gick upp halv sex på morgonen. Jag skapade en hel timme för mig själv att skriva på fem dagar i veckan när jag istället började gå upp halv fem för att skriva en timme!

Texten nedanför är från en intervju med mig i Kommunalarbetaren.

Vill du se utdelningen av Skövde Kulturstipendium 2021? Här finns filmen!

Nu finns filmen ute från utdelningen av Skövde Kulturstipendium 2021.

Den ligger på Skövde Kommuns hemsida och på sociala medier. Och nu också här på min blogg. 🙂

Se årets Kulturstipendieutdelning

Måndag 21 juni delade Kultur- och Fritidsnämnden ut årets två kulturstipendier och Honorärstipendiet utan publik på Skövde stadsteater.

Kultur- och Fritidsnämndens ordförande Petter Fahlström lämnade över diplom och priser till årets tre stipendiater.

Författarna Maria Richardsson och Rasmus Landström fick årets kulturstipendium och Rune Lindström som sedan många år driver Galleri Lucifer i centrala Skövde förärades med nämndens Honorärspris.

Författare – ett mycket omväxlande jobb!

I förrgår tog jag emot kulturstipendiet

Foto: Chatrin Carlsson

igår ledde jag en workshop i skrivande

Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com

och idag jobbar jag med polisarbete.

Foto av Lum3n pu00e5 Pexels.com

Många kanske tror att författare bara sitter och skriver, men nej, så är det inte. Det är väldigt mycket som händer runtomkring också, mycket att ha koll på.

Det ska skickas mejl, skapas offertar, bokas in event och fattas beslut.

Det är ett omväxlande jobb.

Omväxlande, utvecklande och väldigt roligt! 😀

Idag ska Skövde Kulturstipendium delas ut!

Så gott som varje arbetsdag känns spännande när man jobbar som författare, det kan jag ärligt säga. Om jag planerar att skriva en hel dag vet jag aldrig på förhand exakt vad jag ska skriva eller hur många ord det ska bli. Ibland dyker det upp ett mejl eller ett telefonsamtal som ändrar schemat för dagen.

Idag blir det dock lite mer spännande än vanligt, idag på förmiddagen ska nämligen Skövde Kulturstipendium delas ut, och som jag skrivit tidigare här på bloggen är jag en av årets stipendiater.

Just nu sitter jag här med en kopp kaffe och nylagt nagellack.

Allt är lugnt och skönt.

Men om en timme kommer det nog att vara lite mer kaos här.

Då kommer jag med största säkerhet att slita ut kläder till förbannelse och slänga på sängen, det är så det går till när jag ska klä mig inför något särskilt.

Alltid.

Jag har fått många välmenande råd genom åren, som ”Varför lägger du inte fram kläderna kvällen innan?”

Åh, om det vore så enkelt … det gör jag ofta, men inte hjälper det.

Det blir ändå samma klädslängarkaos på sängen det sista.

Numera har jag accepterat att det är så det går till för mig, klädslängarkaoset får alltså vara en del av min göra-mig-iordning-rutin när jag ska göra något särskilt.

Kommer jag att ha min hatt idag?

Kommer jag att ha hårglitterspray?

Kommer jag att ha klänning?

Svaret på dessa frågor har jag ingen som helst aning om just nu, men jag passar på att ta det lite lugnt nu innan. Innan klockan indikerar att det är dags för klädslängarkaoset.

För er som har läst min deckare Våroffer kan jag säga att den scenen när Lena ska ha middagsbjudning hemma och i början har stenkoll på läget och fem minuter senare i panik slänger kläder på sängen och bränner potatisen, det är jag.

Ifall ni undrade.

Foto: Carlsson/Hendberg

Bilden ovan är från mitt boksläpp av Och allt blir återfött, en av alla dessa klädslängarkaosdagar som ett event innebär. Den dagen hade jag noga planerat min klädsel i god tid innan, men det var inte alls de kläderna jag hade på mig sedan. De kläderna var ett sista-minuten-val. Som alltid.

Fin recension på My Sweetest Punch nya platta!

My Sweetest Punch nya platta (som jag har skrivit två av texterna till) har blivit recenserad i den svenska musiktidningen Zero!

En riktigt bra recension!

”Tydliga refränger, snygg förstärkande bakgrundssång och ett distinkt komp.

Det hela låter väldigt enkelt och anspråkslöst på något vis, som om allting onödigt redan är bortskuret, men så behövs det inte mer heller i och med att materialet i sig är såpass starkt som det är.

Jag uppskattar även ljudbilden som är väldigt klar och tydlig, man hör vartenda ord som sjungs och texterna känns genomtänkta och allmängiltiga samtidigt som de är personliga.”

Här kan du läsa hela recensionen: My Sweetest Punch – 2 | Zero Music Magazine (zeromagazine.nu)

My Sweetest Punch - 2

Vill du själv lyssna på plattan för att bilda dig en egen uppfattning så finns den på Spotify!

Länk: Spotify – My Sweetest Punch 2

Om skrivtips!

Skrivtips finns det massor av, och det är lätt att den som drömmer om att skriva sin första bok och att dessutom få den utgiven brukar suga åt sig som en svamp av dessa.

Men här ska du få skrivtipsens skrivtips:

Även om du vill så kan du omöjligt följa alla skrivtips du får, och många av skrivtipsen motsäger dessutom varandra. Därför är det oerhört viktigt att du lär dig sålla bland skrivtipsen.

Ta bort de skrivtipsen som inte alls passar in på din situation.

Vissa skrivtips förutsätter att du har gott om egentid, och är du ensamstående med småbarn kanske de skrivtipsen inte är så relevanta.

En del skrivtips förutsätter också att du har gott om pengar, och har du inte det så släpp dem.

Här kommer ett bra skrivtips:

Vänta inte på bättre tider, ska din bok bli skriven så sätt igång här och nu!

Om att våga ta steget, och samtidigt en kärleksförklaring till mina fantastiska läsare!

Jag är så oerhört glad över att jag vågade ta steget den där gången, det där stora steget mot mitt nya liv! För min del handlade det om att säga upp mig från mitt fasta jobb som jag hade haft i nästan 20 års tid, och jag har varit inpräntad ända från barnsben att man inte får säga upp sig från ett fast jobb utan att ha en annan trygg inkomst som alternativ, men jag gjorde det ändå. Detta är förstås ingenting jag rekommenderar, jag tycker också att man ska hålla väldigt hårt i sitt fasta jobb, men varje fall är unikt, och i mitt fall var det absolut det bästa att göra.

Jag tjänar mindre nu än vad jag gjorde då, samtidigt har aldrig jobbat så mycket som nu. Jag jobbar långt mer än heltid! Men aldrig någonsin har jag haft ett jobb som utvecklar mig mer än detta, som får mig att må så bra som detta. För mig har trygghet alltid varit något av det allra viktigaste, men det jobbet jag har nu är inte det minsta tryggt, och jag älskar det ändå!

Varje dag riskerar jag nya sågningar, varje dag riskerar jag personpåhopp (ja, det finns folk som blir arga på mina karaktärer och vill låta mig stå tillsvars för det), men varje dag finns också chansen till nya, fina recensioner, nya fina läsarkommentarer och nya fina kontakter.

Jag tar åt mig av sågningarna, blir ledsen, och jag försöker jobba med att släppa det. Men all den där positiva feedbacken som jag får från mina läsare, det väger ju upp hur lätt som helst.

Väger upp och tar över!

Om ni bara visste hur mycket era fina ord betyder, alla ni, var och en som lägger in en recension någonstans på någon av mina böcker eller som hör av sig i ett privat meddelande på Instagram eller messenger eller via bloggen. Ni ger mig all den energin som behövs för att fortsätta med det jag gör.

Tusen tack till er alla!

Kolla in de här fina orden en för mig okänd tjej skickade till mig förra veckan:

Hej.

Jag vill först börja med att säga hur otroligt bra författare du är!

Båda dina böcker om Lena har jag lyssnat färdigt på senaste dagarna och jag vill bara ha mer!

Tack!!

Tack för att du har skrivit så spännande och bra böcker!

Fortsätt med det du gör!

Bästa böckerna jag läst!

När kommer nästa bok om Lena?

För visst kommer det fler?

Varenda mening i texten ovanför gör mig glad och tacksam så det skriker om det!

Och ja, SJÄLVKLART kommer det fler böcker om Lena! 😀

Hur skulle jag kunna sluta skriva böcker om Lena efter dessa ord?