Drömmer du om utgivning? Rusta dig med massor av tålamod!

Många frågar mig Hur lång tid tar det från att man skrivit färdigt sin bok tills den kommer ut i handeln?

Den frågan är … komplicerad.

Man skulle lätt kunna hålla ett föredrag på just det ämnet, två timmar skulle man nog kunna prata om bara den frågan.

Det går inte att ge ett enkelt svar.

En känd, etablerad författare kan naturligtvis svara på hur lång tid det tar för dem, men de som ställer frågan till mig undrar ju egentligen Hur lång tid tar det för en okänd person som skrivit sin första bok att få den utgiven? Och det går ju tyvärr inte att svara på.

Har man pengar är saken en annan, du kan förstås köpa dig en utgivning, ge ut din bok själv. Men när man får frågan gäller det oftast inte egenutgivning, utan de flesta som frågar undrar hur lång tid det tar att bli utgiven på ett etablerat förlag.

För det första handlar det om att du måste ha ett mycket bra manus. Det måste stå ut, det måste vara MER än bara ett bra manus.

Du måste också vara beredd att kompromissa. Att lägga till och att dra ifrån. Du måste tro på dig själv och din produkt, och du måste också kunna tala för den. Du måste rusta dig för många nej innan du får ditt ja. Och du måste ha ett tålamod utan dess like.

Det finns alltid undantag.

Solskenshistorier.

Men i det här inlägget bortser vi från dem.

Ett av de stora problemen när man väntar på besked från förlag är att det tar så oerhört lång tid att få svar.

Det kan ta ett halvår.

Även om det står att förlaget ska lämna besked inom tre månader. Det är därför en bra idé att skicka till flera förlag i stöten.

Och en sak till: Lär dig se skillnad på positiva refuseringar och negativa refuseringar. En negativ refusering är det vanligaste, alltså ett standardnej. Men en positiv refusering är något mer.

”Vi har vridit och vänt på ditt manus på förlaget, men beslutar oss ändå för att tacka nej till utgivning. Vi tycker dock om ditt sätt att skriva, och hör därför gärna av dig om du skriver något annat längre fram.”

Det är en positiv refusering.

Ett bra tips är: Förbered dig på hårt arbete, men glöm inte att du ska ha roligt under tiden!

Ni som redan skickat runt till förlag och kämpat länge förstår säkert precis vad jag pratar om.

Chansen att få sitt manus antaget av ett traditionellt förlag är liten, men chansen finns. Så tänk positivt!

Den här bilden ihop med texten till är vansinnigt kul! Där kan man verkligen tala om lite väl överdrivet positivt tänkande, haha.

Bilden är från Tidningen Skrivas facebooksida, och Skriva läste jag mycket under den tiden jag kämpade för att bli utgiven. Jag prenumererar fortfarande på tidningen. Där finns nämligen massor av information och tips om hur du ska göra för att öka dina chanser för att nå utgivning.

Så här är ett tips till: Läs Tidningen Skriva!

https://tidningenskriva.se/

Nu är Smålit i Jönköping över för i år!

Idag har jag varit utställare på SmåLit i Jönköping. Det var andra året jag var med. När jag var med förra året kände jag direkt att det här var en mässa jag definitivt ville vara delaktig i flera gånger. Jag gillar stämningen. Både med andra utställare och med besökarna. Det känns… familjärt på något sätt.

Trevligt.

Nära.

Samma sak var det även detta år. Jätteroligt!

Och nästa år på SmåLit kommer jag att ha med mig minst en utgiven bok till! 😃

***

Här följer bilder från dagen:

Dagen började med en rejäl dos värktabletter för att mota bort feber, migrän och värk. Väl på plats blev det kaffe i våra fina termosmuggar!
Alltid trevligt att träffa nya bekantskaper, som nya författare med nya böcker! Här Njeri Olenkere med boken Under the magic spell.
Eftersom jag var på plats på ett bibliotek kollade jag förstås in hur min bok hade det på sin plats. Den mådde bra! 😃
Och vår roll-up var med även denna gång!
Den här mannen hängde en hel del i vår monter. Andreas Svalander.
Trevlig karl med mycket på gång!
Kolla in hans mugg.
Brumfällan.
Vad är det tro?
Jo, en alldeles nysläppt barnbok, tydligen DEN ENDA i sitt slag.
Blir du nyfiken? Det blir jag!
Sara Dalengren från Skaraborgs Författare var på plats.
Och vem fick läsa ur sin bok i Bokbussen?
Jo, Marianne Gunve, även hon från Skaraborgs Författare.
Petronella Simonsbacka, som jag delade bord med, föreläste om att debutera digitalt. (YES, hon är med i Skaraborgs Författare.)
En så här stilig knapp fick man! 😃

De här tre bilderna visar något av det allra häftigaste med att vara författare – Den nya kontakten med en blivande läsare och den härliga känslan av att ännu en gång få signera sin bok! ❤️

***

Foto på sidan: Petronella Simonsbacka, Maria Richardsson.

Plötsligt känns allt inte lika bra längre.

Jag är på väg till slutfasen i min kriminalroman nu. Att känna det, att jag är på väg till just slutfasen är jobbigt. Samma sak hände mig med min första bok, samma sak hände mig med den andra boken och nu händer det igen.

Och vad är det som känns så jobbigt då?

Jag tror att det handlar om att jag i den här fasen börjar ifrågasätta mig själv och det jag skriver. Och det leder alltid till samma sak: Plötsligt känns manuset inte lika bra längre. Eftersom det här har hänt de andra två gångerna också, så vet jag att det är övergående.

Jag har läst att de flesta andra författare också går igenom denna fasen, fast inte nödvändigtvis när boken börjar bli färdigskriven.

Fascinerande.

Ibland måste man skriva på något annat.

Jag är lite för fixerad vid döda kroppar just nu.

Igår ringde jag upp en obducent.

Idag har jag funderat över de olika stegen i förruttnelse.

Nu räcker det!

I alla fall för idag.

Jag behöver lägga min kriminalroman åt sidan och skriva på något annat.

Jag behöver en motvikt. Jag behöver ägna mig åt något som känns mer positivt, mer… fräscht.

Flera har föreslagit att jag kanske skulle göra en kokbok… Det vore förstås kul! 😃

Foto: Maria Richardsson

Boktrailer till Den blomstertid nu kommer.

Äntligen har jag nu en boktrailer till Den blomstertid nu kommer som jag är helt nöjd med!

Tusen tack till min yngste son som har gjort videon. ❤️

Låten som spelas i videon är Innocence, en låt av mig och Jörgen Löf. Vill du lyssna på hela låten så klicka här: 

https://mariasforfattarblogg.com/2018/07/04/innocence-en-av-mina-lattexter-som-jag-har-skrivit-visst-ar-det-en-vacker-lat/


Är min bok en deckare eller ett kriminaldrama, eller är det mer än så?

På väg mot att bli deckarförfattare, skrev jag i mitt förra inlägg. Det låter förstås som en väldigt häftig grej att säga, att man är på väg mot att bli deckarförfattare.

Fast är det verkligen en deckare jag skriver?

När jag tänker mig en deckare så tänker jag mig en bok där du får en liten ledtråd i taget, en pusselbit i taget, för att i slutet ha hela ditt pussel klart, det vill säga listat ut hur allt hänger ihop och vem mördaren är.

I min bok får man pussla en del för att förstå hur allt håller ihop, men läsaren får veta mycket före polisen som ska lösa fallet. Så jag skulle nog betrakta min bok som en slags deckare, men absolut inte en renodlad sådan.

Är det en spänningsroman?

Vad definierar i så fall en spänningsroman, är det att den är just spännande?

I så fall är min bok en slags spänningsroman.

Är det ingen kriminalroman då?

Jo. huvudpersonen i min bok (som jag hoppas ska bli en hel bokserie) är polis, och så som jag tänker mig en kriminalroman så är kriterierna att man ska få följa en eller flera poliser som försöker lösa ett brott.

Samtidigt vill jag poängtera att min bok är en relationsroman, absolut. Och det är definitivt ett drama. Ett psykologiskt drama.

***

Den här boken är en bok om starka känslor, alldeles för starka känslor. Om en man som gör allt för sin familj. Allt. Och om en kvinna som försöker hjälpa sin dotter, men som inte riktigt förstår var hon är på väg.

Det är en bok om vägar som korsas och vägar som bryts. Om vad som är rätt och vad som är fel.

Jag, som författare, kommer ge dig storyn, men jag ger dig inte min åsikt. Vad du upplever som rätt och fel i den här boken beror på vem du är.

Blir du nyfiken på att läsa min kommande bok?

Utmärkt!

Just nu är den inne på sista redigeringsomgången, men alla nyheter som rör boken kommer ni förstås att kunna läsa här på Marias Författarblogg.

På väg mot att bli deckarförfattare…

Jag har fått ett nytt intresse. Kriminalteknik.

Och det är väl väldigt tur det, med tanke på att jag har fått ägna mig ganska mycket åt det på senaste tiden.

Det är så mycket att tänka på när man skriver en kriminalroman. Samtidigt så är det otroligt häftigt nu när den sakta men säkert blir mer och mer färdig.

Skrämmande och befriande och coolt på samma gång! 😃

Jag kan starkt rekommendera Skrivarlinjen på Skrivarakademin!

Den roligaste utbildningen jag gått är ju såklart Skrivarlinjen (distans)på Skrivarakademin.

Att få ägna sig åt skrivande i olika former och i olika genrer, att skriva textrespons på andras texter och att få textrespons på sina egna, det är hur kul som helst!

Det är något jag verkligen rekommenderar!

Vill man jobba som författare är utbildningen mycket utvecklande. 🙂

Här kommer en liten filmsnutt från när jag blev intervjuad om just min skrivutbildning på Bokmässan i Göteborg 2018. Intervjun är gjord av Kerstin Önnebo på Skrivarpodden., och bilden därifrån är tagen av Petronella Simonsbacka.

***

Länk till Skrivarpodden: skrivarpodden.libsyn.com/

Länk till Skrivarlinjen, distans, på Skrivarakademin: https://www.folkuniversitetet.se/Skolor/skrivarakademin/Skrivarakademin-i-Stockholm/utbildningar/Skrivarlinjen-distans/

Petronella Simonsbacka: Man ska underprestera långsiktigt. Det viktigaste är att tycka om att leva!

Ni som regelbundet läser min blogg har koll på vem Petronella Simonsbacka är. Hon var gästbloggare här på Marias Författarblogg i mars – 2018, och hon är dessutom en nära vän till mig.

Hon är aktuell med sin ljudbok Nytt liv sökes som släpptes i december – 2018, men detta inlägg handlar inte om ljudboken. Detta inlägg handlar istället om antologin Över Mållinjen som släpptes på Ariton Förlag, även den i december. Över Mållinjen är en inspirationsbok där 20 olika kvinnor skriver om hur just de har uppnått sina mål. Petronella är en av dessa.

Jag lånade boken på Stadsbiblioteket i Skövde igår och har nu läst Petronellas berättelse. Givetvis ska jag läsa hela boken, det är ju alltid intressant med nya tips om hur man ska ta sig framåt, men detta inlägg handlar om Petronellas story.

Hon skriver om Konsten att bli konstnär.

Först står det lite information om Petronella, vem hon är, och så är det en bild på henne.

Kolla här! Premiär för mig som fotograf till en bild i en bok! Häftigt! 🙂

Lägg också märke till Smålit-väskan som hon har över armen! (Om en dryg vecka ska nämligen Petronella och jag dela bord på just Smålit i Jönköping, och vi ser båda fram emot intressanta samtal om skrivande och författarskap, så om du som läser detta ska dit så kom gärna förbi vår monter och säg hej! :))

***

Åter till storyn Konsten att vara konstnär. Petronella skriver om sitt konstnärskap, men texten hon skriver och råden hon ger passar in på så mycket annat. Jag, som författare, läser ju texten och råden utifrån det, och det funkar hur bra som helst.

Man ska underprestera långsiktigt, skriver hon. Hennes tanke med det är att lusten lätt dödas av för höga krav, så länge man känner att man uppnår sina mål så kommer man att vilja fortsätta.

Det viktigaste är att tycka om att leva, skriver hon också. Och ja, självklart är det så. Ju mer man tänker på det, desto självklarare blir det.

Det viktigaste är att tycka om att leva.

***

Så här ser boken ut för den som vill läsa: