På söndag kan du träffa författare från Skaraborg!

Nu har du möjligheten att träffa sex författare från nätverket Skaraborgs Författare. Vi läser ur våra böcker kl.14.00 och kl.15.00. Varmt välkommen från kl. 14:00 om du vill lyssna, eller kom lite tidigare om du vill träffa författare med regional och lokal anknytning, prata om skrivande och böcker.

Vill du veta vilka böcker vi har skrivit? Kolla in nedan!

Här är mina böcker:

Den blomstertid nu kommer släpptes 2017 (Lindskog Förlag)

https://www.adlibris.com/se/bok/den-blomstertid-nu-kommer-9789185311637

Och allt blir återfött släpps hösten 2019 (Lindskog Förlag)

https://www.adlibris.com/se/bok/och-allt-blir-aterfott-9789185311828

Våroffer (ljudbok) släpps längre fram 2019 (Lind & Co)https://www.lindco.se/bocker/varoffer/

Skriv om ditt liv släpps hösten 2019 (Antologi, Ariton Förlag)

https://mariasforfattarblogg.com/2019/06/08/vill-du-skriva-om-ditt-livsoker-du-inspiration-kolla-in-har/

***

Här nedan följer mina författarkollegors böcker:

Maria Bouroncle Det kom för mig i en hast (Saga Egmont) 2018

https://www.mariabouroncle.com/

Magnus R Lindgren Om det inte hänt hade jag inte blivit (Lea Libri) 2017

https://www.bokus.com/bok/9789163947643/om-det-inte-hant-hade-jag-inte-blivit/

Magnus R Lindgren Detta privata (Lea Libri) 2018

https://www.bokus.com/bok/9789163993725/detta-privata/

Karin M Karlberg Småstadspuls (Bokförlaget Sol) 2018

https://www.bokus.com/bok/9789188611178/smastadspuls/

Marianne Gunve Fina flickor (Whip media) 2018

https://www.bokus.com/bok/9789188813602/fina-flickor/

Julia Westlund är ännu inte utgiven, men skriver just nu på en självbiografi med arbetstiteln Havsglas.

***

Var är eventet? Jo, här: Crea Diem bokcafé i Od.

http://www.creadiem.se/

Mer info om eventet här:

https://mariasforfattarblogg.com/2019/07/07/nasta-sondag-kan-du-traffa-skaraborgs-forfattare-pa-crea-diem-bokcafe-i-od/

Hur ska man börja när man skriver en bok?

Jag vet att många som ska skriva sin första bok har problem med att börja. Och det är väl inte så konstigt, för det är klart att början måste bli bra.

MEN det hämmar dig något oerhört om du ska sitta och fundera på det där timmar i streck, kanske dagar i streck.

Se till att börja skriva istället!

Skriv ner det du har i huvudet, det spelar väl ingen roll om det är början på boken eller inte. Jag hoppar lite hur som helst mellan mina scener. I redigeringen när scenerna sätts ihop, då kan du fundera över vilken av dina scener du vill börja med. Tycker jag alltså!

Foto: Chatrin Carlsson

Två av mina låttexter ska vara med på den nya skivan med My Sweetest Punch!

De som följer min blogg vet att jag skriver låttexter, och en av de jag skriver ihop med är Rickard Linde, sångare i My Sweetest Punch.

My Sweetest Punch ska spela in en ny skiva framöver, i slutet av augusti närmare bestämt. Och något som känns hur coolt som helst är att två av låtarna på nya skivan är det jag som har skrivit texterna till!

Här är To someone called my father, som är en av dem.

Text: Maria Richardsson

Musik: Rickard Linde

Inspelat på Gårda Musikhus i mars 2019.

To someone called my father

So she was

just a very young girl with a broken and lonely heart

She told me that you left right at the start

It was the end for her

So I was

just a very small boy with a broken and shattered dream

No father there at all. No, not even a gleam

I was alone without

I was alone without

without you

*

Everyday I keep on wondering why you had to leave

Everyday I keep on wondering what I should believe

It could have been so nice to know you, could have been so nice

And I look just like you, I look just like you do

*

So you were

someone from the past, just a picture and a name

Guess I was your burden and your secret shame

I tried so hard to hate

Waste of time

They called it a waste of time

everytime I thought of you

They told me let it go

but what could I do

You know I couldn´t hate

you know I couldn´t hate

not hate you

*

Everyday I keep on wondering why you had to leave

Everyday I keep on wondering what I should believe

It could have been so nice to know you, could have been so nice

And I look just like you, I look just like you do

Vad betecknar en feelbad, egentligen?

Jag har lite skämtsamt kallat Den blomstertid nu kommer och Och allt blir återfött för feelbad eftersom jag skriver allt annat än feelgood och jag vet att många mår dåligt över vissa scener.

Men så hörde jag att uttrycket feelbad används på allvar av en del för att beteckna genren på en viss typ av böcker, böcker som går ut på att livet är värdelöst, och då blir saken en helt annan. Då är mina böcker INTE någon feelbad!

Det är klart att min tanke inte är att man ska må skit när man läser, att man ska känna att livet är värdelöst och att jag bestämmer mig för att mina böcker ska sluta i misär.

ABSOLUT INTE!

Men livet är ingen feelgood, jag tror inte på lyckliga slut.

Jag tror på stunder av lycka, absolut, men inte exempelvis på att två människor får varann och sedan känner lycka resten av livet.

Nej, som jag ser det är livet stundtals oerhört hårt och vasst för de allra flesta och många kämpar med psykisk ohälsa, dåligt självförtroenden och misslyckanden.

Jag tycker Den blomstertid nu kommer och Och allt blir återfött känns realistiska, och för mig är de också fulla med hopp.

För mig är mina böcker som livet självt.

Livet består inte av att vänta ut stormarna.

Det handlar om att lära sig dansa i regnet.

Nästa söndag kan du träffa Skaraborgs Författare på Crea Diem bokcafé i Od!

Om exakt en vecka, söndagen den 14 juli kommer sex av Skaraborgs Författare att befinna sig på Crea Diem bokcafé.

Crea Diem är ett bokcafé som jag hört mycket trevligt om. Det är beläget i Od i Herrljungabygden. För mer info om stället, karta och liknande kolla här: http://www.creadiem.se/

***

Information om dagen:

Sex författare ur nätverket Skaraborgs Författare kommer till Crea Diem bokcafé och högläser ur sina böcker och texter.

Varmt välkommen kl. 14:00 eller kl. 15:00 om du vill lyssna (eller kom lite tidigare om du vill träffa flera författare med regional eller lokal anknytning, prata litteratur, skrivande och böcker).

Magnus R Lindgren, medlem i Skaraborgs författare, arrangerar denna träff i samarbete med Gerd Ljungqvist Persson som driver Crea Diem bokcafé i Od.

Här presenteras jag och de andra fem författarna:

MARIA RICHARDSSON, författare, coach och textförfattare:

Maria Richardsson är författare och författarcoach, och skriver även låttexter. Hon debuterade med ”Den blomstertid nu kommer” 2017 på Lindskog Förlag, och i september släpps uppföljaren ”Och allt blir återfött” på samma förlag.

”Våroffer” är den första delen i deckarserien om Lena Borell, utredare för grova brott på polisen i Skövde, och den kommer snart ut som ljudbok på Lind & Co. Maria medverkar också i antologin ”Skriv om ditt liv” (Ariton Förlag) som släpps nu till hösten.

Maria Richardsson driver Marias Författartjänst, bloggar på Marias Författarblogg och är ledare för skrivarkurser på Studiefrämjandet i Skövde. För tillfället skriver hon på sin andra deckare.

MAGNUS R LINDGREN, författare och poet, född 1968:

Magnus R Lindgren delar sin tid mellan Lindome söder om Göteborg och Od. Han brukar återkomma till Crea Diem bokcafé varje år. Denna gång som värd för nätverket Skaraborgs författares sommarträff med uppläsningar inför publik.

Magnus skönlitterära debut i bokform är diktsamlingen ”Om det inte hänt hade jag inte blivit” som utkom på Lea Libri förlag hösten 2017, och ur vilken flera dikter tonsatts och nyligen getts ut på skiva med COMA-kvartetten.

I november 2018 utkom Magnus R Lindgren med sin andra bok – ”Detta privata” – en kortroman som tidigare i år nominerades till Selmapriset. Magnus har en konstnärlig master i kreativt skrivande och har tidigare tilldelats utmärkelser för både noveller och dikter.

MARIA BOURONCLE, författare, född 1965:

Maria Bouroncle, född och uppvuxen i Göteborg, debuterade i december 2018 med den autofiktiva romanen ”Det kom för mig i en hast: Historien om barnamörderskan Ingeborg Andersson”. Boken handlar om författarens mormors syster som en kall påskmorgon 1929 dränkte sina tre barn i byn Vesene i Västergötland.

Händelsen var länge en väl förborgad hemlighet men efter Bouroncles uppmärksammade bok har den nu även blivit film. ”Barnamörderskan i Vesene” av dokumentärfilmaren Carl Eneroth hade premiär i Herrljunga i mars 2019.

Efter en lång internationell karriär med biståndsarbete är Maria Bouroncle sedan 2019 tillbaka i sin hemstad som författare på heltid.

MARIANNE E GUNVE, debutantförfattare efter lång yrkeskarriär:

Marianne E Gunve inspirerades av sin födelseort Sandviken i debutromanen ”Fina Flickor”, som utkom i november 2018. En historisk relationsroman som utspelar sig mellan åren 1932 och 1939. Samhällsklassernas ömsesidiga misstänksamhet mot varandra är ett dilemma i romanen. Lika vanligt i en industriort som på landsbygden. De övriga tre är jämställdhet mellan könen, sexualitet och de politiska strömningar som rådde under 30-talet. Dessa fyra dilemman vävs samman under temat ambivalens.

Marianne har även skrivit flera noveller, publicerade i Bonne Nouvelle, och en outgiven diktsamling efter två kurser för poeten Melanie Neilson i Brooklyn, New York. Efter tio år i Göteborg blev hon skaraborgare 1979: Hon skriver nu på uppföljaren till ”Fina Flickor”, som skildrar 40-talets Sverige.

KARIN M. KARLBERG, författare, född 1969:

Karin M. Karlberg är född och uppvuxen i Linköping. Nu bor hon utanför Skara tillsammans med sin familj.

2018 debuterade Karin med romanen ”Småstadspuls”, utgiven av bokförlaget SOL. Handlingen utspelar sig i den fiktiva småstadsidyllen Sandköping där flera hemligheter bubblar under ytan. ”Småstadspuls” är en rapp och spännande feelgood-roman med humor, färgstarka karaktärer och kluriga kopplingar.

JULIA WESTLUND, ordvrängare:

Julia Westlund är född och uppvuxen i Kalmar län men är boende i Skövde sedan 2011. Hon gav 2009 ut en liten självbiografi med titeln ”Åren då jag bar skor”, men håller nu på med en ny mer omfattande självbiografi som har fått arbetstiteln ”Havsglas”. Temat för båda är psykisk ohälsa.

När hon inte springer upp och ner för minnenas allé i sitt självbiografiska skrivande, kan Julia Westlunds penna trolla fram noveller, någon dikt eller kanske till och med fan fiction.

VÄLKOMNA!

Här hittar du övrig info om arrangemanget, och du kan också gå in och anmäla dig här om du kommer: https://www.facebook.com/events/1439690116240162/?event_time_id=1439690119573495

Nyfiken på Skaraborgs Författare? Läs mer här: https://mariasforfattarblogg.com/skaraborgs-forfattare/

Min andra kriminalroman växer till sig!

Min andra kriminalroman om polisen Lena Borell i Skövde börjar ta form mer och mer.

Och det känns bra!

Här får ni ett smakprov från den oredigerade texten jag skrev i veckan:

Marianne stannade upp för en sekund i sitt plockande med blommorna. Hon harklade sig lätt och fortsatte plockandet. ”Första gången han slog mig for jag in i väggen och läppen och ögonbrynet sprack. Det blödde massor. Han hjälpte mig att ta hand om blodet efteråt. Hela väggen var nedstänkt. Av det lilla.”

Hon smulade sönder det vissna bladet i handen och slängde smulorna i papperskorgen. ”Två slag och det såg ut som en slaktscen.”

Hon stirrade tomt framför sig, och det ryckte i huden kring hennes ena öga. ”Den där första gången kommer jag aldrig att glömma, det var så mycket blod. Han fick tapetsera om. Och varenda gång när jag kom in i köket och såg de nya, fräscha tapeterna blev jag påmind om det som hade hänt.”

Hon gick tillbaka till blommorna och började plocka igen. ”Jag var dum nog att tro honom när han sa att det aldrig skulle hända igen.”

Hon stirrade ut genom fönstret. ”Den jäveln lärde sig precis hur han skulle slå för att orsaka så mycket skada som möjligt utan att det syntes utåt.”

Lena stirrade på hennes högra hand. Den var hårt knuten.

”Han undvek ansiktet efter den där första gången, han tog sikte på de inre organen istället.” Marianne darrade på läppen. ”Blödningar inuti kroppen kan man ju inte se utanpå”, sa hon. ”Men tro mig när jag säger att det känns.”

***

Små detaljer kan vara en del av en stor dröm.

Jag ska erkänna en sak.

På högstadiet övade jag på att få till min autograf.

Det skulle gå snabbt och det skulle bli snyggt.

Så jag skrev mitt namn på massor av olika sätt.

Om och om och om igen.

Jag fick till slut till den där autografen.

Det kändes viktigt ifall.

Ifall jag skulle lyckas bli författare.

På mitt förra arbete som måltidsbiträde fick jag emellanåt ta emot och signera en hel del paket. Det hände att jag fick kommentarer på signeringen.

Att den var snirklig.

”Oj, den var avancerad” eller ”Det räcker om du skriver ditt namn på vanligt sätt.”

Jag kommer ihåg att jag tänkte på detta under min releasefest. Den dagen signerade jag över 50 böcker. Och då kände jag att min autograf äntligen fick komma till sin rätt. 😀

Att vara ihop med någon länge är sällan enbart enkelt.

Idag är det min bröllopsdag. Jag och min man har varit gifta i 9 år (och förlovade i 12 år) idag! Ikväll ska vi gå ut och äta på restaurang med barnen, det har vi gjort på den här dagen de senaste åren. Förra året skrev jag ett inlägg här på bloggen dagen efter bröllopsdagen. Jag hade tänkt skriva ett nytt inlägg idag, men känner att allt det jag vill skriva finns med här, därför rebloggar jag inlägget istället. (Och angående Stockholmsresan i slutet av inlägget så blev den inte av eftersom deckaren nu utspelar sig i Skövde istället!)

Marias författarblogg

20180703_165012Igår var det min bröllopsdag. Jag och min man har varit gifta i åtta år och vi har varit ihop i sjutton år. Att hålla ihop med någon så länge är sannerligen inte enkelt.

Jag läste en gång en intervju med Gwyneth Paltrow där hon berättade att hon en gång  frågat sina föräldrar hur de hade lyckats hålla ihop så länge. Och pappan svarade ”Vi ville aldrig skilja oss samtidigt.” Jag tycker det är ett fullkomligt briljant uttalande. Varför ska man låtsas att det är enkelt? Det är klart att alla par har sina kriser. Ibland är det små kriser och ibland är det stora.

Som författare har jag den förmånen att få älta alla mina förhållanden jag någonsin haft i mina berättelser. Jag lär mig så mycket om mig själv på detta. Plötsligt kan jag se mig själv utifrån och inse att den där mannen jag var så hett…

View original post 186 fler ord

Recension: Dödens fyra hjul av Joakim Persson.

Klart man måste hålla lite koll på sina gästbloggare. 😉

Dödens fyra hjul.

Så heter Joakim Perssons debut, släppt som ljudbok på Kadabra. Det är en spökhistoria för alla som gillar sådana och målgruppen är tonåringar.

Omslaget visar en bil, en blodig bil, och det i kombination med titeln Dödens fyra hjul gör att jag får associationer till Christine av Stephen King. Och Joakim erkänner också att han inspirerats av just den berättelsen när han skrev sin egen.

Dödens fyra hjul handlar om Elsa, som går i sjuan. Elsa och hennes två tjejkompisar ser fram emot övernattningen som klassen ska göra. Tyvärr ska den andra sjuan med och i den klassen går Nour, och henne gillar de tre tjejerna inte. Men vid övernattningen händer något. Det Elsa och Nour upplever ändrar allt. Det de ser kan inte förklaras.

Vad var det egentligen som hände?

Som läsare följer man berättelsen med intresse, och ett visst obehag. Men Dödens fyra hjul är inte bara en spökhistoria, utan också en berättelse om hur det är att gå på högstadiet och desperat försöka passa in. En berättelse om vänskap, klassklyftor och fördomar.

Dödens fyra hjul har ett enkelt men ändå målande och detaljerat språk. Boken rekommenderas för målgruppen, men även för vuxna som bara vill bli lite skrämda.

Joakim Persson var gästbloggare här i april, och vill du läsa hans inlägg kan du göra det här: https://mariasforfattarblogg.com/2019/04/25/gastbloggare-joakim-persson/