För lite drygt en vecka sedan kom jag tillbaka till Sverige. Jag hade en känsla av vemod inom mig, en känsla av att både vilja vara kvar i Aten och att vilja åka hem. Men så är det väl nästan alltid när man varit iväg någonstans.
Den här resan var dock annorlunda mot alla andra resor. För det första såg jag det inte främst som en semesterresa, för mig var det en jobbresa – jag hade ett mål att skriva 10.000 ord under de två veckorna jag skulle vara borta. Men det är klart att det skulle bli en rolig jobbresa, för så blir det ju eftersom skrivandet är både mitt jobb och mitt intresse.
Att jag hamnade i Aten i två veckor berodde alltså på att jag blivit tilldelad ett vistelsestipendium i Ariane Wahlgrens hus där.
Ariane Wahlgren föddes i Hamburg 1917 och flyttade till Sverige i mitten på 30-talet. Under hela sitt liv var hon verksam inom kultur- och mediasfären, och från tidigt 60-tal bosatte hon sig i Aten. Under juntatiden arbetade hon som utrikeskorrespondent för Sveriges Radio. Vid sin död 1993 testamenterade hon sin privata villa i Aten till Sveriges Författarförbund. Och som medlem i författarförbundet kan man ansöka om vistelsestipendium där. Den här gången var jag en av de utvalda stipendiaterna, och jag fick min vistelseperiod när Aten var som varmast – över 30 grader.
Det som var annorlunda med resan från de flesta andra resor jag gör var ju också att jag åkte själv, och att lämna familjen hemma på det sättet kändes väldigt ovant. Men som författare är det förstås en stor fördel att resa iväg alldeles själv. Jag kunde ta dagen som den kom och ha hur långa skrivpass jag ville och avbryta för lunch när jag själv kände för det och så vidare.
I huvudbyggnaden, där jag bodde, fanns två stipendierum, författarrummet och journalistrummet. Journalistrummet hyrs av Sveriges Journalistförbund. Övriga rum i huset: hall med kök, matbord, bibliotek och toalett med dusch hade man gemensamt.
Utanför huset fanns den undre terrassen, där jag satt och skrev varje dag. Den terrassen hade ibland skugga.
På innergården fanns en smal spiraltrappa och däruppe (alltså på själva taket till huvudbyggnaden) fanns ett litet hus/terrasslägenhet men också en riktigt stor terrass med fantastisk utsikt över stora delar av Aten!
Jag lyckades skriva mina 10.000 ord på resan, och när jag åkte hem fick jag med mig massor av minnen. Jag älskar grekisk mat, därför blir det många fina matbilder.
Jag hittade ett favoritställe där jag fick mitt kaffe serverat så som jag ville ha det: iskaffe med två espressoshots och havremjölk. Där var hur bra som helst att sitta och skriva några timmar.
På förmiddagen brukade jag sitta på nedre terrassen och skriva. Varje dag gick jag ganska mycket, brukade bli två promenader, särskilt på kvällen eftersom vädret var bäst för promenader då. Övre terrassen var oslagbar tidiga morgnar och på kvällarna.
Hade många intressanta samtal och möten under min tvåveckorsperiod i Aten, och jag tog med mig massor av nya minnen hem – säkert kommer jag använda mig av några av dessa i böcker framöver. Kanske kan det också bli en bok som utspelar sig i Aten längre fram… vi får se.
Välkommen till min Hemsida 