”Allt handlade om detaljer och i varje sådan fanns det ytterligare detaljer. Det var små enskilda delar, som i sig inte var någonting annat än bagateller, men som tillsammans bildade ett mönster. Ett mönster som blev till en helhet.”
Så börjar Sätilamannen.
Men orden har större betydelse än så, för det är på sätt och vis också en del av min självbiografi, i boken om mig.
Förstår att jag förvirrar lite nu, för jag har ju inte skrivit en självbiografi och planerar inte för någon heller. Men det jag menar är att för varje bok jag har skrivit har det adderats ytterligare detaljer som har med mig som person att göra.
Jag älskar den delen av författarskapet, att få pytsa in små detaljer lite här och var, som är en del av den jag är, men som de allra flesta inte har en aning om när de läser.
Åter till Sätilamannen: I den boken nämns Almöns camping på Tjörn.
”Almöns camping ligger i Myggenäs” sa Leif. ”Ligger precis när man kört över Tjörnbron från Stenungsund. Där har vi varit en del med husvagnen.”
Det är Leifs replik, fast den kunde varit min. För jag har stenkoll på den campingen… inte så som den är idag, men så som den var en gång i tiden. Fast jag var inte där i min husvagn, utan jag var där för att hälsa på min mormor och morfar i deras.
Min mormor och morfar hade en villahusvagn på den campingen, och där var jag under alla mina barndoms somrar och även en hel del under min ungdom. Jag kommer aldrig glömma hur äckligt det var att få en rejäl kallsup, hur mysigt det var att gå promenaden med mormor förbi båtarna och med skräckblandad förtjusning kolla in alla brännmaneter som låg i vattnet längs bryggorna på väg till Almö Livs för att köpa jordgubbar, persikor och Granny Smith-äpplen. Jag kommer aldrig glömma hur tallbarren på väg ner till badet stack i fötterna, hur spännande det var att fiska krabbor och hur morfar alltid tog fram grillen på kvällarna och hur vi aldrig tröttnade på att spela boccia…
För mig var det där en idyll. Men i Sätilamannen har campingen en helt annan betydelse. Samtidigt är campingen bara en liten detalj i boken – en liten detalj som tillsammans med andra detaljer bildar en helhet. Det är rätt coolt ändå att veta att alla de där detaljerna blir en helhet som visar vem jag är – men samtidigt är det bara jag som kan lägga ihop alla detaljer och se helheten. Det är en kul grej med författarskapet att jobba så.
Att gräva där man står – fast bara ibland, lite som man känner för det…
Välkommen till min Hemsida 