Tankar man får som utredare…

Nej, jag är ju inte utredare. Inte på riktigt i alla fall. Men när jag skriver mina böcker ÄR jag utredare.

Min huvudkaraktär Lena (Lena Borell-serien) är polis medan Hannah (Brottstycke Mark-serien) är undersökande frilansjournalist.

Både Lena och Hannah utreder kriminalfall, och det innebär ju per automatik att jag också gör det.

Researchen är viktig och när man skriver en deckare måste man ha så mycket koll som möjligt om det man skriver om. Eftersom jag själv inte är polis har jag poliskontakter som hjälper mig, som förklarar förfarandet inom olika scenarion. Vissa saker när det gäller polisarbete är enkla att förstå, medan andra inte alls är det… Och ibland behöver jag avvika lite för storyns skull.

Men även om poliskontakten är allra viktigast för researchen så researchar jag mest av allt på egen hand.

När jag i mina böcker låter polisen gå igenom någons dator är det alltid dubbla känslor, för med en gång dyker tanken upp: Tänk om polisen i något sammanhang skulle gå igenom min?

😰😰😰😂😂😂

Härmed vill jag bara göra följande uttalande:

Lämna en kommentar