Egentligen var det inte så plötsligt alls. Jag har ju haft koll på vilken deadline som har gällt hela tiden, men ändå tycker jag ordet plötsligt är rätt bra här. För skillnaden mellan att befinna sig i icke-inskickat-manus-världen och inskickat-manus-världen är stor.
Det är skönt att det är inskickat nu! En fas av skrivandet är över och nästa tar vid.
Mycket tankar nu… För nu väntar förläggarens kommentarer, eller mer rätt förläggarnas kommentarer, eftersom det gäller två olika manus.
Ett av dem på WAPI: den andra boken i Brottstycke Mark, fortsättningen på denna boken:
Ett av dem på Lind & Co: den femte boken i Lena Borell-serien, fortsättningen på de här:
Många har frågat om det inte har varit svårt att skriva på två manus samtidigt.
Jo, på sätt och vis. Man måste hitta ett bra upplägg som fungerar. Det gäller ju två helt olika manus i två helt olika serier med helt olika karaktärer.
Många har frågat om det inte är lätt att blanda ihop dem.
Nej. Jag har sett till att bygga upp två väldigt olika historier för att inte riskera den saken.
Jag har skrivit ungefär en månad på ett manus innan jag gått över till nästa. Det har fungerat bäst så för mig.
En annan sak som har varit viktig för mig är att jag måste ”känna” lika mycket för båda mina manus. Det gör jag. Jag kan inte idag säga vilket av manusen jag tycker är ”bäst.” Jag känner starkt för båda. Det är bra.
Men än är det långt kvar. För ett råmanus är bara ett råmanus. Nu väntar en process där mina berättelser ska bli bättre, vassare.
Därför inväntar jag med spänning mina förläggares kommentarer. För innan det har jag ingen aning om hur jag ska jobba vidare.
Välkommen till min Hemsida 