Jag har läst/lyssnat på Svarta tabletter av Christina Gustavson och Petronella Simonsbacka. För mig var den här boken speciell långt innan jag började läsa. Detta eftersom Petronella var en av mina allra närmaste vänner sedan många år tillbaka, och hon gick bort i cancer 2021. Svarta tabletter skrev hon tillsammans med Christina som jag också känner väl.
Att jag skulle recensera boken var en självklarhet för mig, och givetvis har jag försökt göra det utan att låta mig påverkas av det faktum att jag känner författarna.
Så här ser boken ut, till vänster som pappersbok och till höger som ljudbok och e-bok:


Recension av ”Svarta tabletter”
Svarta tabletter handlar om den unga ambitiösa journalisten Angelica som nyligen flyttat till Gislaved och börjat vikariera på Värnamo Nyheter. Som alla ambitiösa journalister drömmer hon om ett stort scoop.
Lotta är Angelicas kollega på tidningen, och en dag dyker hon inte upp på jobbet. När tiden går sprider sig oron på redaktionen. Detta blir början på sökandet efter Lotta och sanningen.
Man får följa gärningspersonens planering genom hela boken, men även om man som läsare tror att man har koll på det mesta så visar det sig förstås på slutet att det inte riktigt var så.
Som deckare är Svarta tabletter en mysdeckare, det vill säga att den inte innehåller en massa blodiga detaljer, men den är i mångt och mycket uppbyggd också som en feelgood. Här blandas svärta med humor och kärlek. Även om boken hör till genren deckare är den alltså långt ifrån en traditionell sådan.
Svarta tabletter är den första delen i deckarserien En fullfjädrad psykopat, och jag ser fram emot fortsättningen.
*
Den här boken har funnits ute ett tag nu, men det var känslomässigt svårt för mig att läsa/lyssna på den på en gång, därför har recensionen dröjt lite.
För den som vill veta mer om Petronella Simonsbacka finns det många inlägg här på bloggen om henne, både sådana som jag har skrivit och sådana hon har skrivit. Skriv in hennes namn i sökrutan så hoppas jag de dyker upp.
