Att lära sig leva med sina kroniska sjukdomar.

Det finns mycket vi inte kan påverka själva, som sjukdomar vi drabbas av. Livet är inte rättvist. Men det finns också mycket vi kan påverka. Som synen på oss själva och situationen vi befinner oss i.

Jag har två tarmsjukdomar: Crohns sjukdom och gallsyremalabsorption. Jag har whiplashskada. Willis Ekboms sjukdom (restless legs.) GAD (Generaliserat ångestsyndrom.). Överaktiv blåsa. Ständig sömnlöshet. Migrän. Och en kronisk värk i hela kroppen som aldrig försvinner, en värk som är olika besvärande olika dagar men som alltid finns vid min sida och som ibland golvar mig helt.

Jag brukar inte skriva om det här, allra minst på bloggen, men idag gör jag ett undantag. Kanske är det för att jag känner mig extra sårbar idag eftersom jag vet att jag måste dricka 4 liter av ett äckligt laxermedel, eftersom jag vet att detta kommer att knocka mig fullständigt, eftersom jag gjort det förut och vet att det är hemskt jobbigt. Detta är en nödvändig förberedelse inför koloskopin som ska göras imorgon.

Den största anledningen till att jag skriver detta inlägg är för att jag vet att en hel del av de som läser det här inlägget säkert också har olika ok att bära, olika fysiska eller psykiska diagnoser som drar ner och dränerar. Jag vill nog med detta inlägg påminna om att en hel del sitter i attityden också. Det är naturligtvis inte så att mina besvär försvinner för att jag försöker tänka positivt, men först när man accepterar läget som det är kan man ta sig vidare. Jag kan aldrig vila bort min ständiga trötthet exempelvis, den finns alltid med mig, men vad är det för vits att ligga och vila hela dagen om det ändå inte hjälper?

Jag tänker att jag är ändå lyckligt lottad. Verkligen. Herregud, saker kunde ALLTID varit värre, jag är glad att jag inte har en dödlig sjukdom, jag är tacksam att jag kommer upp ur sängen på morgonen, och jag är så oerhört glad över att jag jag idag jobbar som författare! Vissa dagar måste man få bryta ihop och tycka synd om sig själv, men alla de andra dagarna tänker jag leva livet till fullo! Trots allt det där andra.

Vissa dagar kan jag till och med skämta om mina sjukdomar, för visst kan jag i vissa lägen se komiskt på eländet. Som att leva med överaktiv blåsa. Att gå på toaletten och kissa, sedan resa sig upp och fyra minuter senare vara lika kissnödig igen. På natten är det inte mycket att skratta åt, och sannerligen inte när man ska åka bil långt exempelvis, men det finns ju något väldigt absurt i vissa bedrövliga situationer.

Det här är absolut inte ett ”tycka-synd-om-inlägg”, snarare tvärtom, tanken med inlägget är att visa på att en del går att förändra med positiv attityd. För några år sedan såg jag min framtid som långtidssjukskriven … och nu är jag författare och jobbar mer än någonsin.

Man måste fråga sig vad kan jag göra, och hur ska jag göra det?

Det här inlägget är också ett stöttande inlägg till alla er som lever med olika former av kroniska sjukdomar och till er som vissa dagar vill ge upp.

Om denna dag är dålig, behöver det inte betyda att morgondagen blir det!

• 

• 

• 

• 

• 

Jag vill avsluta inlägget med en dikt om att leva med kronisk smärta, en dikt skriven av Anni Svensson, maj månads gästbloggare på Marias Författarblogg.

Tid

Veckor, dagar, timmar och minuter.

Allt, allt, livet.

Allt jag längtat till.

Rinner genom mina fingrar.

Något som ändå bär mig.

Längtan, hopp om att en dag bli bra.

Någon viskar ”fokusera inte på det du inte kan, fokusera på det du kan.”

Är det jag?

Det river under huden.

Ser ut över ängarna, följer rörelserna där vinden smeker.

Vandrar långsamt vidare genom en svartgrön skog där en oberörd sols strålar dansar, bildar mönster på den mossbeklädda stigen.

En doft av sommarblommor vars namn jag inte längre minns.

Jag försöker fokusera på annat. Än smärtan.

Men det som river under huden vill inte släppa taget.

Tiden, den vackra sommaren försvinner ifrån mig.

Rinner genom mina fingrar.

Och jag kan bara.

Se på.

/Anni

Tack Anni för att du satte ord på det som är svårt att sätta ord på.

För att du fångade den känslan.

Här hittar du Annis gästbloggsinlägg: Gästbloggare: Anni Svensson – Maria Richardsson (mariasforfattarblogg.com)

Och här är hennes hemsida: https://annisvensson.com/