Slutet på varje månad innebär alltid månadens gästbloggare här på Marias Författarblogg. Januaris gästbloggare är Petronella Simonsbacka. Hon är nära vän till mig sedan lååååångt innan någon av oss blev författare. Hon är aktuell med deckaren ”Morden på Kungsberget” som släpptes som ljudbok denna månaden, och hon har varit högst produktiv sedan hon debuterade för två år sedan. Petronella gästbloggar idag för andra gången, och den första gången hon gästbloggade här gjorde hon det som min allra första gästbloggare.
Här kommer Petronellas text:
Två år efter debuten: Ketchupeffekten
När jag i mars 2018 var den första gästbloggaren på Marias Författarblogg hade jag inte ens debuterat. Jag läste en utbildning i självbiografiskt skrivande på Bergslagens Folkhögskola och höll på att färdigställa kortromanen ”Livshungrig”, som handlar om min cancerresa. Jag hade ingen aning om att jag mindre än ett år senare skulle debutera med en helt annan bok ”Nytt liv sökes”, som är en feelgood-romance som kom ut på samma förlag som strax därefter antog ”Livshungrig”.
Det är snart tre år sedan det första gästinlägget publicerades och oerhört mycket har hänt. Jag har fått tre kortromaner och en true crime antagen för ljudboksmarknaden.
Jag har föreläst om hur man skriver för ljud och skapat en kurs i ämnet. Dessutom har jag varit AIR Litteratur-stipendiat och suttit och skrivit deckare i Åmåls litteraturhus. Förra året debuterade jag som pappersförfattare i eget namn, med spänningsromanen ”Röda ögon i natten” och jag har även själv börjat blogga, Petronellas Författarliv heter min skrivarblogg.
Mycket mer har hänt än jag någonsin trodde kunde hända, särskilt inte då, i mars 2018. Det verkade snudd på omöjligt att bli traditionellt antagen av ett förlag en enda gång.
Det senaste stora som har hänt mig i mitt skrivande liv är att jag har deckardebuterat med boken ”Morden på Kungsberget”, som kom ut som ljudbok och e-bok på Saga Egmont för ungefär en vecka sedan.
Det är en gammal dröm som gått i uppfyllelse. I sommar kommer deckaren även ut som pappersbok i samband med Bokdagar i Dalsland. Det är något som jag verkligen ser fram emot.
Jag är långtifrån ensam om att uppleva Ketchupeffekten. Ingenting händer. Ingenting händer. Ingenting händer. Åh, jösses, där kom allt på en gång!
Jag följer andra relativt nya författares resor och ser hur produktiva de blir de första åren efter debuten. Skaparglädjen vet inga gränser och byrålådorna är förstås fulla av tidigare opublicerat material som man kan bearbeta vidare.
Man lär sig mycket de första åren, inte bara om skrivande utan även om hur bokbranschen fungerar. Jag har inriktat mig huvudsakligen på ljudboksmarknaden och om det finns någon där ute som vill prova på det så har jag ett kort, men viktigt råd att dela med mig av:
- Komplicera inte saker i onödan.
En vanlig anledning till att manus refuseras av ljudboksförlag och inte anses ”passa i ljud” är att det har för många perspektivpersoner. För många point of views. Det finns författare som kommer undan med det, men också författare som refuseras på grund av det och generellt är det ett problem som är svårt att fixa till i efterhand. Man har bättre chanser både att bli antagen och läst om man håller nere antalet point of views. Detsamma gäller scenbyten till andra miljöer och tidshopp. Vissa löser det på ett snyggt sätt och kommer undan med det, andra refuseras på grund av det. Man kan sammanfattningsvis säga att det i ljudboksvärlden är en fördel om berättelsen inte upplevs som hackig, oavsett anledning, för överallt där läsare kan tappa bort sig tappar förmodligen någon bort sig och stänger av. Då blir det inga pengar till dig eller till förlaget, som förmodligen blir lite mer ljumma mot dig nästa gång du skickar in ett manus.
Detta korta, välmenande tips kanske inte verkar särskilt peppande och positivt, men det är den typen av nyttiga saker som man lär sig efterhand. Oftast den hårda vägen.
Man lär sig också att man som författare lever manus för manus, inte bara i sitt eget huvud och vid sitt eget skrivbord, utan i kontakt med förlag och läsare. Varje manus kan bli antaget eller refuserat. Varje berättelse lever sitt eget liv och blir bedömt för sig. Det är lite grann som ett äktenskap. Innan man har gift sig så tror man att filmen slutar med ”och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar”. När man har gift sig inser man att berättelsen egentligen börjar i alla dessa vardagliga år som få skriver om. Innan man blir antagen tror man att allt löser sig den dag man skriver på förlagskontraktet, men när man väl har gjort det så inser man att där och då har en ny resa börjat. Det är också en sak att reflektera över. Första boken ses allmänt som en stor prestation och man kan för all del förlänga debuten genom att de kommande åren se alla genrebyten, formatbyten och åldersgruppsbyten som debuter inom nya områden (vilket jag sannerligen gör), men i princip höjer inte folk på ögonbrynen för att en författare skriver en till bok. Det är väntat, inte en nyhet i sig. Författare gör det. Så du som skriver och längtar efter din debut: Njut av det när det väl händer, uppskatta varje sekund av debutresan. Skrik ut det till hela världen. Det förtjänar du.
Länk till Petronellas blogg: https://petronellasforfattarliv.wordpress.com/
Länk till Petronellas första gästboksinlägg: https://mariasforfattarblogg.com/2018/03/28/gastbloggare-petronella-simonsbacka/
Maria Richardsson 
Tack för att jag fick gästa Marias Författarblogg!
GillaGillad av 1 person
Tack för ett intressant och läsvärt blogginlägg, Petronella Simonsbacka! Själv känner jag mig just nu mest stressad och orolig inför min kommande romandebut, men jag ska försöka ta till mig rådet om att njuta. 😉 Och rådet kring ljudböcker tar jag definitivt till mig, då jag för närvarande skriver på en julromance främst för ljudboksmarknaden.
GillaGillad av 1 person